torsdag 20 september 2012

Nu finns boken till försäljning!







Pris: 150:- plus 50:- för porto/st

Sidantal: 284

Storlek:
20.6 cm
14.6 cm
2.2 cm

ISBN 9789163702365


Är du intresserad och vill köpa? Maila till följande adress!

denlivgivandegemenskapen@yahoo.se



Eller kolla här för ytterligare info:
http://bokmaskinen.se/boktorget/biblioteket/den-livgivande-gemenskapen/





torsdag 6 september 2012

APPENDIX 2:4-10 + 3:14-21

Här kommer ett sista avsnitt ur boken.

Nu väntar vi på den fysiska boken från tryckeriet...


2. Vårt nya tillstånd: Gud verkar för oss, 2:4–10

 

4Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 6Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, 7för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. 8Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

 

e. Han älskade oss, 2:4

Paulus inleder nästa avsnitt med men Gud [gr. ho de theos].[1] O, det är ett ljuvligt ”men” efter att ha målat upp vår förfärliga situation. ”Visst var det eländigt och vår situation var hopplös”, men Gud som är rik på barmhärtighet [gr. plousios ôn en eleei].[2] I Septuaginta översätts det hebreiska ordet hesed [”trofast kärlek”] med grekiskans eleos. Denna Guds barmhärtighet, denna Guds trofasta kärlek till oss, visar sig genom att Han har älskat oss med så stor kärlek. Notera ännu en gång att Gud har älskat oss. Han är kärlek. Han kommer alltså inte börja älska oss någon gång i framtiden ”om vi bara skärper oss…” Nej, Gud har älskat oss,[3] Han har bevisat sin kärlek till oss genom Jesu verk i inkarnationen, och denna kärlek beskriver nu Paulus på tre sätt: Gud har gjort oss levande, Han har frälst oss av nåd, och Han har uppväckt oss och upphöjt oss tillsammans med Kristus. Allt detta är ett verk som Gud har utfört i och genom Kristus – vi har inte någonting som vi kan lägga till detta verk.

 

f. Han har levandegjort oss och frälst oss av nåd, 2:5

Detta visar Paulus genom att skriva också när vi ännu var döda genom våra överträdelser [gr. tois paraptômasin[4], ”överträdelserna/felstegen”]. Medan vi var hopplöst förlorade trädde alltså Gud in och bevisade sin kärlek till oss genom att han har gjort oss levande tillsammans med [gr. synezôopoiêsen[5], detta är i grundtexten ett enda ord som är sammansatt av sun ”med”, zôo ”levande”, och poiêsen ”gjord”, dvs. ”medlevandegjord”] Kristus.[6] Hela det verk Gud utför för oss och med oss sker i Kristus. Det som sker med Honom sker med oss, som jag skrivit om och om igen i denna bok. Detta verk som Gud utförde i Kristus skedde helt utan ”vår hjälp”. De, och vi, kan inte berömma oss av någonting; av nåd är ni frälsta [gr. chariti este sesôsmenoi][7]. Ordet som Paulus använder i grekiskan är skrivet i tidsformen perfektum, vilket betyder att frälsningen är ett nuvarande tillstånd som ett resultat av en tidigare handling.

 

g. Han har uppväckt oss och upphöjt oss, 2:6

Detta levandegörande och denna frälsning av nåd omfattar dessutom att vi i Kristus har uppväckts och upphöjts tillsammans med Honom. Ja, han har uppväckt oss med honom [gr. synêgeiren[8], även detta ord är ett sammansatt ord, syn ”med”, och êgeiren ”uppväckt”, dvs. ”meduppväckt”] och satt oss med [gr. synekathisen[9], även detta ord är ett sammansatt ord, syn ”med” och kathisen ”sitta ned/placeras”, dvs. ”medsittande/medplacerad”] honom i den himmelska världen,[10] i Kristus Jesus. Allt detta har skett i Kristus Jesus. Det som skedde med Kristus skedde med oss: Jesus uppväcktes och upphöjdes till Faderns högra sida i det himmelska (Ef 1:20), och där Kristus dog, var vi ”döda genom våra överträdelser” (2:1–3), och där Kristus uppväcktes och upphöjdes till Faderns högra sida (1:20), blev vi levandegjorda, frälsta av nåd, uppväckta och upphöjda med Honom (2:5–6). Detta skedde genom den stora och mäktiga kraft som verkade i Honom, och samma kraft är nu verksam i oss (1:19–22).

 

h. Han bevarar oss, 2:7–9

Allt detta skedde för att Gud i kommande tider [gr. en tois aiôsin eperchomenois][11] skall visa sin överväldigande rika nåd genom godhet [gr. chrêstotêti, ”det som är passande/tillbörligt”][12] mot oss i Kristus Jesus. Detta sker ty av nåden är ni frälsta [gr. tê gar chariti este sesôsmenoi][13], och denna frälsning sker genom tron [gr. dia pisteôs, ”genom tro”][14]. Grunden för frälsningen är således Guds nåd och denna tillgodogör vi oss genom tro.[15] Denna tro är inte en ”gärning”, det är inte vår tro som frälser oss (det är Guds verk i Kristus som är vår frälsning). Tron är i stället det medel varigenom vi tar emot det fullbordade verk som Gud erbjuder oss. Detta uttrycker Paulus genom att skriva: inte av er själva, Guds gåva [gr. to dôron][16] är det, vilket innebär att Guds frälsning (2:4–8a) är grundad i Hans nåd (2:7), och att denna nåd tas emot genom tro (2:8). Ännu en gång slår Paulus fast att frälsningen inte sker på grund av gärningar [gr. ergôn][17],  och detta för att ingen skall berömma [gr. kauchêsêtai[18], ”förhärliga/skryta/berömma”] sig.[19] Vi kan endast berömma oss av Herren (1 Kor 1:31).

 

i. Gud verkar i oss, 2:10a

Paulus fortsätter med att förklara att vi inte kan berömma oss av någonting i oss själva ty hans verk [gr. poiêma][20] är vi, och som sådana är vi skapade [gr. ktisthentes[21], ”skapade/formade/gjorda beboliga”] i Kristus Jesus. Detta var vad Gud gjorde i Kristus Jesus och syftet med denna skapelse av oss var till goda gärningar [gr. epi ergois agathois][22].

 

j. Gud verkar genom oss, 2:10b

Dessa gärningar är ingenting som vi kan frambringa av oss själva,[23] utan de är något som Gud har förberett så att vi skall vandra i dem [gr. hois proêtoimasen ho theos hina en autois peripatêsômen[24], ”vilka förberedda (av) Gud för att i dessa vi skall vandra”]. Våra gärningar resulterar alltså inte i vår frälsning, men frälsningen resulterar i goda gärningar.[25] Och ännu en gång: Gud visar sin nåd mot oss, trots att vi var döda i våra överträdelser och synder, genom att sända sin Son Jesus Kristus och uppta oss i Honom och utföra sitt frälsande verk.

 

Bonus: Paulus ber ännu en gång, 3:14–21

Jag vill avsluta min bok med den andra bön Paulus ber för sina första läsare, och som jag önskar att du också ville bedja med Paulus och mig:

 

14Därför böjer jag mina knän för Fadern, 15han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. 16Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. 18Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet 19och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. 20Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, 21honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.

 



[1] ὁ δὲ θεὸς.
[2] πλούσιος ὢν ἐν ἐλέει. Paulus skriver om dessa Guds rikedomar i 1:7, 18; 2:7; 3:8, 16.
[3] Joh 3:16; Rom 5:6, 8, 10; 1 Joh 4:8.
[4] τοι̂ς παραπτώμασιν.
[5] συνεζωοποίησεν.
[6] Jfr Rom 5:6–6:11; Kol 2:9–15, 20; 3:2–4.
[7] χάριτι ἐστε σεσῳσμένοι.
[8] συνήγειρεν.
[9] συνεκάθισεν.
[10] Jfr Ef 1:3, 20; 3:10; 6:12; Kol 3:13.
[11] ἐν τοι̂ς αἰω̂σιν τοι̂ς ἐπερχομένοις.
[12] χρηστότητι. Samma ord används i Rom 2:4; 3:12; 11:22; 2 Kor 6:6; Gal 5:22; Kol 3:2; Tit 3:4.
[13] τῃ̂ γὰρ χάριτι ἐστε σεσῳσμένοι.
[14] διὰ πίστεως.
[15] Jfr Joh 5:24; Rom 3:22, 25; Gal 2:16; 1 Petr 1:5.
[16] τὸ δω̂ρον.
[17] ἔργων.
[18] καυχήσηται. Jfr Rom 3:17; 1 Kor 1:29.
[19] Jfr Joh 6:28–29; 17:1–4; 19:30; Hebr 10:1–14.
[20] ποίημα. Ordet används endast här och i Rom 1:20. Ordet har en innebörd av ”mästerverk”, och det är detta ord som vi känner igen i ordet ”poesi”. Jfr Rom 8:29; 2 Kor 5:17.
[21] κτισθέντες.
[22] ἐπὶ ἔργοις ἀγαθοι̂ς.
[23] Jfr Fil 2:13; Tit 2:11–14; 3:4–8.
[24] οἱ̂ς προητοίμασεν ὁ θεὸς, ἵνα ἐν αὐτοι̂ς περιπατήσωμεν.
[25] Läs vidare i Efesierbrevet kapitel 4–6 hur dessa goda gärningar tar sig uttryck. Se även 1 Kor 15:10; 2 Kor 9:8; Fil 1:9–11; Kol 1:9–11; 3:5, 8–17; 2 Tim 3:16–17; Tit 2:14; Hebr 13:16; 1 Petr 2:12.

lördag 1 september 2012

Nu finns boken snart att köpa...

HURRA!!

Nu har jag precis fått ett korrekturläsningsexemplar av boken. Detta skall nu lus-läsas en sista gång. Sedan kommer den att sändas till tryckeriet... så snart finns den faktiskt att köpa!!


Jag bifogar en liten bild av hur den ser ut. Det fantastiska omslaget är gjort av brodern Daniel Norlin (http://quietriotdesign.se) och den ljuvliga omslagsbilden är tagen av systern Helene Folkesson (chelene@home.se).

torsdag 30 augusti 2012

APPENDIX - Ef 2:1-3




 

Paulus går nu vidare i kapitel 2–3 (jag kommer dock här endast arbeta fram till och med 2:10) och beskriver hur Guds eviga plan som han talat om i kapitel 1 kommer att utföras och verka. Om kapitel 1 talade om de rikedomar vi fått i Kristus så övergår Paulus nu till att skriva om vår position i Kristus.

 

 

1. Vårt gamla tillstånd: Synden verkade mot oss, 2:1–3

 

1Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

 

Ännu en gång skriver Paulus en lång sammanhängande mening (2:1–7). Hela denna menings subjekt är Gud och objektet är ”oss”. Detta avsnitt kan sammanfattas som: Gud har gjort oss levande, Han har uppväckt oss och satt oss på Faderns högra sida i Kristus Jesus. Det första avsnittet (v. 1–3) visar på vårt elände före Guds frälsningsverk i Jesus.

 

a. Vi var döda, 2:1

Folkbibeln väljer här att börja med också er har Gud gjort levande, men i grundtexten kommer detta först i v. 5, efter uppräkningen av vårt elände. Jag väljer här att följa grundtextens ordning och återkommer därför till denna fras i 2:5. Paulus börjar således med att beskriva vår situation utan frälsningsverket som ni som var döda genom era överträdelser [gr. tois paraptômasin[1], ”överträdelserna/felstegen”] och synder [gr. tais hamartiais[2], ”synderna”]. Dessa båda ord är i princip synonyma och omfattar, på grund av att de är skrivna i pluralis, alla våra felsteg, överträdelser och synder. Detta att vi var döda genom våra överträdelser och synder var vår situation utan Kristus – ty syndens lön är döden.[3]

 

b. Vi var olydiga, 2:2–3a

Tidigare levde [ gr. periepatêsate[4], ”ni vandrade”] ni i dem (dvs. våra överträdelser och synder) på den här världens vis [gr. kata ton aiôna tou kosmou toutou[5], ”enligt denna världs tidsålders sätt”]. Enligt Jesu ord i Johannesevangeliet var världen under ”denna världens furste”, men mot Jesus ”förmår han ingenting” (Joh 14: 30). På grund av detta levde vi ”på den här världens vis” och följde härskaren över luftens välde [gr. kata ton archonta tês exousias tou aeros[6], ”enligt luftens härskares makt”].[7] Det är ”härskaren över luftens välde”, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Det är således denne ande som verkar i dem som lever ”på den här världens vis” och detta gör dem till ”olydnadens söner” [gr. tois huiois tês apeitheias].[8] Ordet ”olydnad” omfattar dessutom betydelsenyanserna ”otroende”, ”i opposition”.[9] Paulus menar att detta var universellt sant om oss alla, ty bland dem var vi alla en gång [gr. en hois kai hêmeis panta anestrafêmen pote[10], ”i vilka/vilket också vi alla betedde/levde oss en gång”].

 

c. Vi var fördärvade och följde synden, 2:3b

Detta visade sig enligt Paulus när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville [gr. en tais epithymiais tês sarkos hêmôn poiountes ta thelêmata tês sarkos kai tôn dianoiôn[11], ”i begären/lustarna köttets vårt gjorde viljan köttets och tankarnas”].[12]

 

d. Vi var vredens barn, 2:3c

Detta verkar Paulus mena är ”ofrånkomligt”, ty av naturen [gr. fysei][13] var vi vredens [gr. orgês][14] barn, vi liksom de andra. Denna syndiga natur gör att vi står under vrede.[15] Vår situation utan Guds verk i och genom Kristus är således helt hopplös.[16]  Men, Gud vare tack,[17] Han lämnade oss inte i detta elände utan sände sin Son Jesus Kristus.



[1] τοι̂ς παραπτώμασιν. Används även i Ef 1:7; 2:5.
[2] ται̂ς ἁμαρτίαις.
[3] Rom 6:23. Jfr Kol 2:11–15.
[4] περιεπατήσατε.
[5] κατὰ τὸν αἰω̂να του̂ κόσμου τούτου.
[6] κατὰ τὸν ἄρχοντα τη̂ς ἐξουσίας του̂ ἀέρος.
[7] Jfr 1 Joh 5:19 – ”…hela världen är i den ondes lögner”, direktöversättning av den grekiska texten; och 2 Kor 4:4 – ”Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – Han som är Guds avbild”. Detta ligger således i linje med vad jag argumenterat för i denna bok: att människans problem är att hon är förblindad och inte ser vad Gud redan gjort i Jesus Kristus, och detta förblindande är ett verk av lögnaren och bedragaren, djävulen (Joh 8:44).
[8] τοι̂ς υἱοι̂ς τη̂ς ἀπειθείας.
[9] Jfr Rom 11:30, 32; Ef 5:6; Hebr 4:6, 11.
[10] ἐν οἱ̂ς καὶ ἡμει̂ς πάντες ἀνεστράφημεν ποτε.
[11] ἐν ται̂ς ἐπιθυμίαις τη̂ς σαρκὸς ἡμω̂ν ποιου̂ντες τὰ θελήματα τη̂ς σαρκὸς καὶ τω̂ν διανοιω̂ν.
[12] Jfr Rom 1:21, som ännu en gång talar om förblindelse och mörker som orsaken till detta syndiga beteende.
[13] Φύσει.
[14] ὀργη̂ς. Jfr Kol 3:6–7.
[15] Jfr Joh 3:36, vilket ännu en gång befäster tanken att ”den som inte lyder Sonen skall inte se livet”, detta gör att Guds vrede blir kvar över den som inte tror.
[16] Jfr Rom 1:8–2:29.
[17] Läs gärna Rom 7:14–8:4 för Paulus beskrivning av hur hans eget elände vändes till Liv.

lördag 25 augusti 2012

APPENDIX - EF 1:15-23



 

Paulus ber, 1:15–23

 

15Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 18Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. 18Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. 20Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

 

På grund av det goda Paulus fått höra om dem han skriver till övergår han till att tacka Gud för dem. Han har hört att de lever rätt ”vertikalt” då de lever i tro i Herren Jesus och rätt ”horisontellt” då de lever i kärlek till alla de heliga. Han vill nu be vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, att de skall se och förstå allt det han skrivit till dem om.[1] Hela avsnittet 1:15–23 är en enda lång mening i grundtexten.

 

För att vi skall känna Gud rätt, 1:17b

Paulus ber att Gud skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande [gr. dôê hymin pneuma sofias kai apokalypseôs[2], ”må ge till er ande vishetens och uppenbarelsens”]. Denna del går att tolka på två sätt; antingen som Folkbibeln valt att göra genom att översätta pneuma, ”ande”, med stort ”A”, vilket då skulle innebära att de får ”vishetens och uppenbarelsens Ande”. Det är även möjligt att översätta ordet pneuma med litet ”a”, vilket då snarare syftar till att deras ande skall bli vis och ta emot uppenbarelse.[3] Oavsett hur det är med detta så är syftet med detta givande så att ni får en rätt kunskap [gr. epignôsei[4], ett sammansatt ord bestående av epi, ”fullare/större” och gnôsis, ”kunskap”] om honom. Denna kunskap omfattar inte endast faktakunskaper, utan beskriver ett intimt kännande av Honom.[5]

 

För att vi skall känna Guds kallelse, 1:18ab

Paulus fortsätter att skriva att jag ber att era hjärtan[6] skall upplysas [gr. pefôtismenous tous ofthalmous tês kardias (hymôn)[7], ”(har blivit) upplysta hjärtats ögon (era)”]. I Folkbibelns översättning låter det som om Paulus nu ber en andra bön, men grundtexten har inte med orden ”jag ber”, utan det hänger samman med ”rätt kunskap om Honom”. Betydelsen blir då snarare att de har ”rätt kunskap om Honom” eftersom deras hjärtan har blivit upplysta (ordet är skrivet i perfektum i grekiskan, dvs. det är någonting som är fullbordat). Detta har skett så att ni förstår [gr. eis to eidenai hymas[8], ”för att ni skall se/förstå] vilket hopp [gr. hê elpis[9], ”hoppet” (med bestämd artikel)] han har kallat [gr. tês klêseôs, ”kallelsens”, (ännu en gång med bestämd artikel)] er till. Denna fras skulle då kunna översättas med ”för att ni skall se/förstå Hans kallelsens[10] hopp[11] till er”. Paulus har nu gett den första av tre saker som han vill att de (och vi) skall se/förstå; nämligen ”kallelsens hopp”, vilket är något som de redan har: ”hoppet”, på grund av den kallelse som redan givits. Han går sedan vidare med det andra och det tredje som han vill att de skall se: arvet (v. 18c) och Guds makt och kraft (v. 19–23).

 

För att vi skall känna Guds härliga arv, 1:18c

Det andra som Paulus vill att de skall se/förstå har att göra med framtiden. Han vill att de skall se/förstå hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga [gr. tis ho ploutos tês doxês tês klêronomias autou en tois hagiois[12],”vilken/vad (som är) hans arvs härlighetens rikedomen i de heliga”]. Här syftar Paulus uppenbarligen på att ”de heliga”, de som är avskilda, är Guds arv.

 

 

 

För att vi skall känna Guds makt och kraft, 1:19–23

Inte nog med att Paulus berättar om att vi är ett arv för Gud. Han vill nu berätta för dem (och oss) om det tredje som han vill att vi skall se/förstå; hur oerhört stor hans makt är [gr. ti to hyperballon megethos tês dynameôs autou][13]. Paulus staplar här ord på varandra för att beskriva hur överflödande stor Guds makt är. Det grekiska ord som han använder för makt är dynameôs, som snarare betyder kraft. Ordet ”makt” [gr. exousia] använder Paulus längre fram (v. 21). Denna kraft är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam [gr. eis hêmas tous pisteontas kata tên energeian tou kratous tês ischyos autou[14], ”i/för oss troende enligt verkandets styrkans hos styrkans/förmågans hans”]. Dessa tre ord som Paulus använder för att beskriva Guds ”makt/kraft” exemplifierar han på tre olika områden där denna kraft verkade i Kristus. Först: Med denna kraft (dessa tre ord finns inte med i grundtexten) verkade [gr. energêsen][15] han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda. Denna kraft som uppväckte Jesus[16], är alltså även verksam i de troende.[17] Gud uppväckte Kristus och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Då Jesus upphöjdes till Faderns högra sida underordnades allt under Honom, då, nu och för alltid.[18] För det andra ville Paulus att hans läsare skulle veta att: Allt lade han under hans fötter. Här citerar Paulus från Ps 8:7. Det ord Paulus använde för ”under” är grekiskans hypetaxen[19]. Denna term har en militär betydelse som innebär att ”arrangera trupperna under en och samme ledande befälhavare”, och en mer vardaglig betydelse av ”frivilligt underordnande, samarbete och ansvarstagande”.  Jag tror att huvudpoängen för Paulus är att peka på att den förste Adam, han som skulle regera över det skapade, förlorade detta herravälde genom fallet. Men Jesus, som vägrade att leva ”böjt”[20], regerar över allt, och detta visade sig redan under Hans vandring här på jorden som inkarnerad i t.ex. helanden av sjuka, utdrivandet av demoner och Hans naturunder. Och för det tredje: allt lades under Jesu fötter och honom som är huvud [gr. kefalên][21] över allting gav han åt församlingen [gr. ekklêsia][22]. Hela skapelsen är sammanfattad och förd in under ett huvud (se v. 10). Detta kommer att slutgiltigt fullbordas i framtiden.[23] Nu är detta realiserat i församlingen som är hans kropp [gr. sôma][24]. Denna kropp är alla de troende över hela jorden och den är fullheten av honom som uppfyller allt i alla [gr. to plêrôma tou ta panta en pasin plêroumenou][25]. Denna del av versen är svåröversatt. Verbet ”uppfyller” kan dels förstås som passivt, dvs. att Kristus som är församlingens huvud fylls av församlingen, vilket skulle betyda att då församlingen växer uppfylls Kristus. Men troligtvis är det bättre att förstå verbet ”uppfyller” som medium diates så att Kristus, som församlingens huvud, fyller församlingen med ”allt”.[26]

I och med detta avslutar Paulus sin första bön för läsarna/åhörarna. Han har först visat att Gud är den som har gett alla välsignelser (1:3–14), sedan har han bett att deras ”hjärtans ögon” skall upplysas så att de får en rätt kunskap om Gud och en intim relation med Honom (v. 17–18a). Detta upplysande behövs för att de skall kunna se/förstå tre saker: att den frälsningskallelse som har gått ut skapar hopp (v. 18b), att Gud i framtiden har ett ”arv” i de troende (v. 18c), och att Guds makt/kraft är tillgänglig nu för de troende. Denna makt/kraft har i det förgångna manifesterat sig i Jesu Kristi uppståndelse och upphöjelse, denna makt/kraft kommer att manifesteras i Kristi överordnande över skapelsen, och denna makt/kraft manifesterar sig nu genom att Kristus är huvudet för sin kropp, församlingen.



[1] För fler sådana böner, se Ef 3:14–21; Fil 1:9–11; Kol 1:9–12.
[2] δώῃ ὑμι̂ν πνευ̂μα σοφίας καὶ ἀποκαλύψεως. Jfr Kol 2:2–3.
[3] Se Andens verk i Jes 11:2; Joh 14:15–17, 25–26; 16:7–15; 1 Kor 2:9–16.
[4] ἐπιγνώσει.
[5] Ordet gnôsis används t.ex. i Septuaginta 1 Mos 4:1 då ”Mannen kände [gr. egnô] sin hustru Eva, och hon blev havande…”, och i Matt 1:25 där Josef inte ”rörde” [gr. eginôsken] Maria innan hon fött Jesus.
[6] ”Hjärtan” har i Bibeltexterna oftast betydelsen av ”vårt personlighetscentrum”.
[7] πεφωτισμένους τοὺς ὀφθαλμοὺς τη̂ς καρδίας [ὑμω̂ν].
[8] εἰς τὸ εἰδέναι ὑμα̂ς.
[9] ἡ ἐλπὶς.
[10] Jfr Rom 1:6; 8:30; Ef 4:1, 4; 2 Tim 1:9; 1 Petr 2:9; 5:10.
[11] Jfr Rom 8:23–24; Ef 4:4; Kol 1:5; 1 Tess 1:3; 1 Petr 1:3; 3:15.
[12] τίς ὁ πλου̂τος τη̂ς δόξης τη̂ς κληρονομίας αὐτου̂ ἐν τοι̂ς ἁγίοι ς. Detta är vad Jesus ber om i Johannesevangeliet kapitel 17. Se även Kol 3:4; 2 Tess 1:10.
[13] τί τὸ ὑπερβάλλον μέγεθος τη̂ς δυνάμεως αὐτου̂.
[14] εἰς ἡμα̂ς τοὺς πιστεύοντας κατὰ τὴν ἐνέργειαν του̂ κράτους τη̂ς ἰσχύος αὐτου̂.
[15] ἐνήργησεν.
[16] Detta har en referens i Ps 110:1. Jfr Rom 8:34; Ef 2:6; Kol 3:1; Hebr 1:3; 8:1; 12:2; 1 Petr 3:22.
[17] Jfr Fil 3:10; Kol 1:11.
[18] Jfr 1 Kor 15:22–28; Hebr 2:5–9; 10:12–13.
[19] ὑπέταξεν. Ordet är detsamma i Septuaginta.
[20] Som jag skrivit tidigare är detta en term ifrån C.S. Lewis ”Rymdtriologi”.
[21] κεφαλὴν.
[22] ἐκκλησίᾳ. Jesus kallas för församlingens huvud även i Ef 4:15; 5:23; Kol 1:18.
[23] 1 Kor 15:27; Hebr 2:6–8.
[24] τὸ σω̂μα. Att församlingen är Jesu kropp skriver Paulus även i Ef 4:4, 15–16; Kol 1:18.
[25] τὸ πλήρωμα του̂ τὰ πάντα ἐν πα̂σιν πληρουμένου. Jfr Kol 2:9–10; 3:11.
[26] Jfr även Jer 23:24; Ef 4:10.