APPENDIX 2:4-10 + 3:14-21

Här kommer ett sista avsnitt ur boken.

Nu väntar vi på den fysiska boken från tryckeriet...

2. Vårt nya tillstånd: Gud verkar för oss, 2:4–10

 

⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, ⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. ⁶Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, ⁷för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. ⁸Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, ⁹inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. ¹⁰Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

 

e. Han älskade oss, 2:4

Paulus inleder nästa avsnitt med men Gud [gr. ho de theos].[1] O, det är ett ljuvligt ”men” efter att ha målat upp vår förfärliga situation. ”Visst var det eländigt och vår situation var hopplös”, men Gud som är rik på barmhärtighet [gr. plousios ôn en eleei].[2] I Septuaginta översätts det hebreiska ordet hesed [”trofast kärlek”] med grekiskans eleos. Denna Guds barmhärtighet, denna Guds trofasta kärlek till oss, visar sig genom att Han har älskat oss med så stor kärlek. Notera ännu en gång att Gud har älskat oss. Han är kärlek. Han kommer alltså inte börja älska oss någon gång i framtiden ”om vi bara skärper oss…” Nej, Gud har älskat oss,[3] Han har bevisat sin kärlek till oss genom Jesu verk i inkarnationen, och denna kärlek beskriver nu Paulus på tre sätt: Gud har gjort oss levande, Han har frälst oss av nåd, och Han har uppväckt oss och upphöjt oss tillsammans med Kristus. Allt detta är ett verk som Gud har utfört i och genom Kristus – vi har inte någonting som vi kan lägga till detta verk.

 

f. Han har levandegjort oss och frälst oss av nåd, 2:5

Detta visar Paulus genom att skriva också när vi ännu var döda genom våra överträdelser [gr. tois paraptômasin[4], ”överträdelserna/felstegen”]. Medan vi var hopplöst förlorade trädde alltså Gud in och bevisade sin kärlek till oss genom att han har gjort oss levande tillsammans med [gr. synezôopoiêsen[5], detta är i grundtexten ett enda ord som är sammansatt av sun ”med”, zôo ”levande”, och poiêsen ”gjord”, dvs. ”medlevandegjord”] Kristus.[6] Hela det verk Gud utför för oss och med oss sker i Kristus. Det som sker med Honom sker med oss, som jag skrivit om och om igen i denna bok. Detta verk som Gud utförde i Kristus skedde helt utan ”vår hjälp”. De, och vi, kan inte berömma oss av någonting; av nåd är ni frälsta [gr. chariti este sesôsmenoi][7]. Ordet som Paulus använder i grekiskan är skrivet i tidsformen perfektum, vilket betyder att frälsningen är ett nuvarande tillstånd som ett resultat av en tidigare handling.

 

g. Han har uppväckt oss och upphöjt oss, 2:6

Detta levandegörande och denna frälsning av nåd omfattar dessutom att vi i Kristus har uppväckts och upphöjts tillsammans med Honom. Ja, han har uppväckt oss med honom [gr. synêgeiren[8], även detta ord är ett sammansatt ord, syn ”med”, och êgeiren ”uppväckt”, dvs. ”meduppväckt”] och satt oss med [gr. synekathisen[9], även detta ord är ett sammansatt ord, syn ”med” och kathisen ”sitta ned/placeras”, dvs. ”medsittande/medplacerad”] honom i den himmelska världen,[10] i Kristus Jesus. Allt detta har skett i Kristus Jesus. Det som skedde med Kristus skedde med oss: Jesus uppväcktes och upphöjdes till Faderns högra sida i det himmelska (Ef 1:20), och där Kristus dog, var vi ”döda genom våra överträdelser” (2:1–3), och där Kristus uppväcktes och upphöjdes till Faderns högra sida (1:20), blev vi levandegjorda, frälsta av nåd, uppväckta och upphöjda med Honom (2:5–6). Detta skedde genom den stora och mäktiga kraft som verkade i Honom, och samma kraft är nu verksam i oss (1:19–22).

 

h. Han bevarar oss, 2:7–9

Allt detta skedde för att Gud i kommande tider [gr. en tois aiôsin eperchomenois][11] skall visa sin överväldigande rika nåd genom godhet [gr. chrêstotêti, ”det som är passande/tillbörligt”][12] mot oss i Kristus Jesus. Detta sker ty av nåden är ni frälsta [gr. tê gar chariti este sesôsmenoi][13], och denna frälsning sker genom tron [gr. dia pisteôs, ”genom tro”][14]. Grunden för frälsningen är således Guds nåd och denna tillgodogör vi oss genom tro.[15] Denna tro är inte en ”gärning”, det är inte vår tro som frälser oss (det är Guds verk i Kristus som är vår frälsning). Tron är i stället det medel varigenom vi tar emot det fullbordade verk som Gud erbjuder oss. Detta uttrycker Paulus genom att skriva: inte av er själva, Guds gåva [gr. to dôron][16] är det, vilket innebär att Guds frälsning (2:4–8a) är grundad i Hans nåd (2:7), och att denna nåd tas emot genom tro (2:8). Ännu en gång slår Paulus fast att frälsningen inte sker på grund av gärningar [gr. ergôn][17],  och detta för att ingen skall berömma [gr. kauchêsêtai[18], ”förhärliga/skryta/berömma”] sig.[19] Vi kan endast berömma oss av Herren (1 Kor 1:31).

 

i. Gud verkar i oss, 2:10a

Paulus fortsätter med att förklara att vi inte kan berömma oss av någonting i oss själva ty hans verk [gr. poiêma][20] är vi, och som sådana är vi skapade [gr. ktisthentes[21], ”skapade/formade/gjorda beboliga”] i Kristus Jesus. Detta var vad Gud gjorde i Kristus Jesus och syftet med denna skapelse av oss var till goda gärningar [gr. epi ergois agathois][22].

 

j. Gud verkar genom oss, 2:10b

Dessa gärningar är ingenting som vi kan frambringa av oss själva,[23] utan de är något som Gud har förberett så att vi skall vandra i dem [gr. hois proêtoimasen ho theos hina en autois peripatêsômen[24], ”vilka förberedda (av) Gud för att i dessa vi skall vandra”]. Våra gärningar resulterar alltså inte i vår frälsning, men frälsningen resulterar i goda gärningar.[25] Och ännu en gång: Gud visar sin nåd mot oss, trots att vi var döda i våra överträdelser och synder, genom att sända sin Son Jesus Kristus och uppta oss i Honom och utföra sitt frälsande verk.

 

Bonus: Paulus ber ännu en gång, 3:14–21

Jag vill avsluta min bok med den andra bön Paulus ber för sina första läsare, och som jag önskar att du också ville bedja med Paulus och mig:

 

¹⁴Därför böjer jag mina knän för Fadern, ¹⁵han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. ¹⁶Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, ¹⁷och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. ¹⁸Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet ¹⁹och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. ²⁰Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, ²¹honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.

 

---

[1] ὁ δὲ θεὸς.

[2] πλούσιος ὢν ἐν ἐλέει. Paulus skriver om dessa Guds rikedomar i 1:7, 18; 2:7; 3:8, 16.

[3] Joh 3:16; Rom 5:6, 8, 10; 1 Joh 4:8.

[4] τοι̂ς παραπτώμασιν.

[5] συνεζωοποίησεν.

[6] Jfr Rom 5:6–6:11; Kol 2:9–15, 20; 3:2–4.

[7] χάριτι ἐστε σεσῳσμένοι.

[8] συνήγειρεν.

[9] συνεκάθισεν.

[10] Jfr Ef 1:3, 20; 3:10; 6:12; Kol 3:13.

[11] ἐν τοι̂ς αἰω̂σιν τοι̂ς ἐπερχομένοις.

[12] χρηστότητι. Samma ord används i Rom 2:4; 3:12; 11:22; 2 Kor 6:6; Gal 5:22; Kol 3:2; Tit 3:4.

[13] τῃ̂ γὰρ χάριτι ἐστε σεσῳσμένοι.

[14] διὰ πίστεως.

[15] Jfr Joh 5:24; Rom 3:22, 25; Gal 2:16; 1 Petr 1:5.

[16] τὸ δω̂ρον.

[17] ἔργων.

[18] καυχήσηται. Jfr Rom 3:17; 1 Kor 1:29.

[19] Jfr Joh 6:28–29; 17:1–4; 19:30; Hebr 10:1–14.

[20] ποίημα. Ordet används endast här och i Rom 1:20. Ordet har en innebörd av ”mästerverk”, och det är detta ord som vi känner igen i ordet ”poesi”. Jfr Rom 8:29; 2 Kor 5:17.

[21] κτισθέντες.

[22] ἐπὶ ἔργοις ἀγαθοι̂ς.

[23] Jfr Fil 2:13; Tit 2:11–14; 3:4–8.

[24] οἱ̂ς προητοίμασεν ὁ θεὸς, ἵνα ἐν αὐτοι̂ς περιπατήσωμεν.

[25] Läs vidare i Efesierbrevet kapitel 4–6 hur dessa goda gärningar tar sig uttryck. Se även 1 Kor 15:10; 2 Kor 9:8; Fil 1:9–11; Kol 1:9–11; 3:5, 8–17; 2 Tim 3:16–17; Tit 2:14; Hebr 13:16; 1 Petr 2:12.

APPENDIX - Ef 1:7-12

2. Från Sonen, 1:7–12

⁷I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd ⁸som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. ⁹Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, ¹⁰den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. ¹¹I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, ¹²för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära.

Paulus börjar här skriva om Sonen och Guds verk i och genom Honom för oss.

a. Han har friköpt oss, 1:7a

 I honom är vi friköpta [gr. tên apolytrôsin][1]. Det grekiska ordet som Paulus använder är en term som brukades då en slav befriades/friköptes från sitt slaveri. Då vi är i den Älskade är vi friköpta ”i Honom”. Denna frihet som vi köpts till omfattar: frihet från lagen (Gal 5:1), frihet från slaveriet under synden (Rom kap. 6), och frihet från djävulens och ”världens” välde (Gal 1:4; Kol 1:13–14). Det höga pris som Gud betalade för detta friköpande av oss var genom hans blod [gr. dia tou haimatos][2]. Detta visar hur högt Gud värderar oss, hur allvarligt Gud ser på det som skiljer oss från Honom och hur allvarlig vår situation utan Jesu verk är.[3]

b. Han har förlåtit oss, 1:7b–8

Folkbibeln har i sin översättning lagt till ett ”och” i nästa fras som inte finns i den grekiska översättningen; och har förlåtelse för våra synder. Notera även här att Paulus skriver att vi genom Jesu blod har förlåtelse. Jesus är ”Guds lamm som tar bort världens synd”.[4] Han har fullbordat detta! Detta tyder på att det friköpande och förlåtelse [gr. tên afesin][5] som sker ”genom Hans blod” inte är två skilda saker, utan friköpandet är detsamma som förlåtelsen av ”våra synder” [gr. tôn paraptômatôn, ”felsteg”, ”överträdelser”][6]. Ännu en gång visar Paulus på att detta ”friköpande” och denna ”förlåtelse” inte kommer ifrån oss eller på grund av någonting vi gör, utan på grund av den rika nåd [gr.  to ploutos tês charitos][7] som han har låtit flöda [gr. eperisseusen][8] över [gr. eis, ”över”, ”på”, ”i”][9] oss. Detta gjorde han med all vishet [gr. sofia][10] och insikt [gr. fronêsei][11]. Gud ger oss således ”vishet” att objektivt förstå uppenbarelsen och ”insikt” så att vi subjektivt kan omfatta detta.

c. Han har uppenbarat Guds vilja och beslut för oss, 1:9–10

Denna ”vishet och insikt” som Han av nåd låter flöda över oss betyder att Han har låtit oss få veta [gr. gnôrisas hêmin][12] sin viljas hemlighet [gr. to mystêrion tou thelêmatos autou][13]. Denna hemlighet är således något som tidigare varit dolt, men som nu gjorts känd för oss. Hemligheten är Jesus Kristus och det verk som Han utför. Den hemlighet som nu uppenbaras, uppenbaras enligt det beslut [gr. tên eudokian, ”den goda/behagade viljan”][14] som han hade fattat i Kristus [gr. protheto en autô, ”föresatte sig i Honom”][15]. Det som Hans beslut syftade till var den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad [gr. eis oikonomian tou plêrômatos tôn kairôn, ”över/på/i förvaltande av/det som tillhör tidernas fullbordan”][16]: att i Kristus sammanfatta allt [gr. anakefalaiôsasthai ta panta, ”föra in allt under ett huvud”][17] i himlen och på jorden [gr. tês gês][18]. Det är troligt att detta innefattar både det som skett i och genom Jesu inkarnation, och att detta är någonting väntande, ett ”redan nu, men ännu inte”.

d. Han har gett oss arvet och hoppet, 1:11–12

Då Paulus skriver att i honom har vi[19] också fått vårt arv [gr. eklêrôthêmen, ”att kasta lott/besluta genom lottdragning”, men kanske bäst i detta sammanhang är ”utvalda/utnämnda”][20] kan detta förstås på två sätt. Dels med betydelsen ”att vi fått vårt arv”, eller alternativt ”att vi blivit gjorda till arvedel”. Här syftar Paulus troligen på att det är vi som får arvet.[21] Han kommer längre fram (v. 18c) att skriva om att även Gud ”ärver oss”. Detta ”arv” har vi fått då vi var förutbestämda [gr. prooristhentes kata prothesin, ”förutbestämda enligt syfte/plan”][22] till det av honom. Jag tror att Paulus syftar tillbaka till det beslut som togs i Gudomen ”innan världens grund var lagd” (v. 4), vilket betyder att allt det vi är och har är oss givet i och från Gud.  Gud som förutbestämmer detta är den som utför allt [gr. ta panta energountos][23] efter sin vilja och sitt beslut [gr. kata tên boulên tou thelematos autou[24], ”enligt viljans beslutet/syftet Hans”]. Orsaken till att Gud förutbestämt detta är för att vi som har vårt hopp i Kristus [gr. tous proêlpikotas en tô Chrstô, ”de som tidigare/före hoppats i Kristus”] skall prisa hans härlighet och ära. Ännu en gång visar Paulus att det som nu beskrivits som Sonens verk syftar till att Gud skall prisas. Han skrev detta tidigare om Faderns verk (v.6), och han kommer att göra det igen i anslutning till Andens verk (v. 14).

---

[1] τὴν ἀπολύτρωσιν. Jfr t.ex. Luk 21:28; Rom 3:24; 8:23; 1 Kor 1:30; Ef 1:7, 14; 4:30; Kol 1:14; Hebr 9:15; 11:35.

[2] διὰ του̂ αἵματος. Jfr Ef 2:13; 1 Petr 1:18–21.

[3] Se Hebr 9:22.

[4] Se Ps 103:12; Joh 1:29. Jfr Kol 2:9–15.

[5] τὴν ἄφεσιν.

[6] τω̂ν παραπτωμάτων. Jfr Ef 2:1, 5; Rom 4:25; 5:16–17, 20, osv.

[7] τὸ πλου̂τος τη̂ς χάριτος. Jfr Ef 1:6; 2:7; Fil 4:19.

[8] ἐπερίσσευσεν.

[9] εἰς.

[10]  σοφίᾳ. Jfr Ef 1:17; 3:10; Kol 1:9, 28; 2:3, 23; 3:16; 4:5.

[11] Φρονήσει.

[12] γνωρίσας ἡμι̂ν.

[13]  τὸ μυστήριον του̂ θελήματος αὐτου̂. Jfr Rom 16:25–26; Kol 1:26–27; 2:2; 4:3–4.

[14] τὴν εὐδοκίαν.

[15] προέθετο ἐν αὐτῳ̂.

[16] εἰς οἰκονομίαν του̂ πληρώματος τω̂ν καιρω̂ν.

[17] ἀνακεφαλαιώσασθαι τὰ πάντα. Jfr Ef 3:5–12; 1 Kor 15:27–28; Kol 1:20. Det grekiska ord som översätts ”sammanfatta” används även i Rom 13:9.

[18] τη̂ς γη̂ς.

[19] Det är även möjligt att Paulus med ”vi” syftar på judarna (se t.ex. Apg 3:26; Rom 1:16, och de första troende var judar: Apg 1:8; 13:46; 28:25–28; Rom 1:16; 2:9–10), vilka förutbestämts att bli arvtagare. Detta på grund av att Paulus i grundtexten skriver ”de som tidigare hoppats i Kristus”, dvs. deras väntade Messias [Kristus = den Smorde = Messias] (v. 12b), och att han dessutom övergår i v. 13 med att tala om ”också ni”, dvs. hedningarna.

[20] ἐκληρώθημεν.

[21] Jfr Rom 8:17, där vi är medarvingar till Kristus.

[22] προορισθέντες κατὰ πρόθεσιν. Se t.ex. Ef 3:11; Rom 8:29; 9:11.

[23] τὰ πάντα ἐνεργου̂ντος.

[24] κατὰ τὴν βουλὴν του̂ θελήματος αὐτου̂. Ordet thelematos, ”vilja” används även i Ef 1:5, 9.