Nedan följer så början av del 2:
II. JESU INKARNATION OCH VÅR ADOPTION – Kristologiskt centrum
Vad du kommer att möta i detta kapitel: Guds plan med skapelsen tar en ny vändning i och med att Fadern, när tiden är inne, sänder sin Son till att inkarneras och leva i den helige Andes kraft i den skapade världen.
I denna inkarnation bevarar Jesus både sin gudomlighet och sin mänsklighet. Här träder Gud in i skapelsen och tar skapelsen in i sig själv och påbörjar försoningsverket som skall hela, frälsa, befria och återupprätta det som synden fördärvat. Jesus – den andre Adam – fullbordar och fullkomnar det som den förste Adam inte förmådde.
I detta kapitel vill jag visa hur viktigt det är att verkligen ta på allvar detta faktum att Gud blir människa i den inkarnerade Jesus utan att för den skull förlora sin gudomlighet. Detta är av största vikt då vi försöker förklara vad det är som sker med skapelsen och mänskligheten i och med Jesu inkarnation. Detta är av största vikt då vi försöker förstå hur Gud räddar och återupprättar den skapelse som fallit.
Alltså är Fadern herre, och Sonen är herre. Fadern är Gud och Sonen är Gud, ty den som är född av Gud är Gud. Således framställs Gud som en enda till sin tillvaros väsen och kraft, men samtidigt är han i omsorgen om vår frälsning både son och fader. Eftersom alltings fader är osynlig och oåtkomlig för det skapade är det genom Sonen som de som skall komma nära Gud skall få tillträde till Fadern.[1]
I |
nte nog med att Gud skapar kosmos; Gud, den Oskapade, ”träder in i” det skapade i tid och rum i och genom Jesus, Guds Sons,[2] Ordets[3] inkarnation[4] (Jesu födelse, liv, dop, död, uppståndelse och upphöjelse – i tid och rum). Notera att detta inte betyder att ”Jesus inte fanns innan Han kom till världen”. Många gånger tänker vi (mer eller mindre oreflekterat) att Jesus är en konsekvens av mänsklighetens fall, att Jesus är den som skall städa upp oredan som blev konsekvensen av människans fall.
Men Jesus är inte ”B-planen”. Nej, ”i Honom skapades allt i himlen och på jorden […]. Allt är skapat genom Honom och till Honom. Han är till före allting, och allt består genom Honom”, som Paulus skriver i Kolosserbrevet 1:16–17, ”liksom Han [Gud] innan världens grund blev lagd har utvalt oss i Honom [Jesus] för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför Honom”, som Paulus skriver i Efesierbrevet 1:4.
Då vi talar om Jesu inkarnation menar vi Jesu första närvaro [parousia/parusi] i mänsklig gestalt i tid och rum. ”Ordet blev kött.”[5] Jesus levde i en obruten gemenskap med sin Fader, i fullkomlig lydnad till Hans vilja, och Han förverkligade i sitt liv som människa Guds ära på ett fullkomligt sätt.[6] Jesu lydnad är inte ”under” Fadern i någon subordinationistisk[7] bemärkelse, utan jag tror att det är ett uttryck för Jesu lydnad till det Eviga syfte som beslutades i Gudomen innan världens grund var lagd. Guds evige Son blev i inkarnationen människa helt och fullt, och Han levde där ut sitt gudomliga sonskap inuti och inifrån den fallna mänskligheten och mänsklighetens förutsättningar.[8]
Nästa avsnitt finns här:
[1] Irenaeus (2007), s. 48.
[2] Matt 3:17; 11:27; 17:5; 24:36; Mark 1:11; 9:7; 12:1–11; 13:32; Luk 3:22, 49; 10:22; Joh 1:14, 18; 3:16, 18; 4:34; 5:19–47; 7:16–24; 8:16, 25–29; 10:30; 12:49–50; 14:7–31; 16:32; 17:1, 4; 19:30; Apg 13:32–33; Rom 1:3–4.
[3] Joh 1:1–18; 1 Joh 1:1–3; Upp 19:13.
[4] Från gr. en sarki, lat. in carne – ”i kött”. Se Joh 1:14; Rom 8:3; Ef 2:15; Kol 1:22; 1 Tim 3:16; Hebr 5:7; 1 Petr 3:18; 4:1; 1 Joh 4:2; 2 Joh 7.
[5] Joh 1:14; Rom 8:3; Fil 2:6–7; 1 Joh 1:1; 4:2–3. Detta är en udd riktad mot allt vad gnosticism och doketism står för.
[6] Matt 26:39, 42; Mark 1:11; Luk 9:35; Joh 4:34; 8:29; 12:28; 17:4.
[7] Subordinationism – en lära som beskriver gemenskapen i Treenigheten i hierarkiska termer, där Gud Sonen och Gud Anden är underställda Gud Fadern.
[8] Det är först här som vi kan börja förstå att Jesus t.ex. kunde frestas och hur Jesus kunde frestas. Jesus verkar inte endast vara människa, Han är det, med allt vad det innebär. Det är således fullt möjligt att Jesus skulle kunna se sin Fader på samma fallna och förvridna sätt som vi ser Honom, och därigenom leva på samma förvridna sätt som vi lever utan relationen med Gud. Men Jesus vägrar att se Fadern med ”Adams och Evas glasögon”, Han vägrar att relatera till Fadern som Adam och Han vägrar att bete sig som Adam. Han väljer att leva i fullständig tillit till, och i fullkomligt beroende av, sin Fader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar