Paulus
ber, 1:15–23
15Sedan
jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16upphör
jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17Jag
ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens
och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. 18Jag
ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår
vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland
de heliga, 19och hur oerhört stor hans makt är i
oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. 18Jag
ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår
vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland
de heliga, 19och hur oerhört stor hans makt är i
oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. 20Med
denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och
satte honom på sin högra sida i himlen, 21över
alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan
nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22Allt
lade han under hans fötter, och honom som
är huvud över allting gav han åt församlingen, 23som
är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.
På grund av det goda Paulus fått höra
om dem han skriver till övergår han till att tacka Gud för dem. Han har hört att de lever rätt ”vertikalt” då de
lever i tro i Herren Jesus och rätt
”horisontellt” då de lever i kärlek till
alla de heliga. Han vill nu be vår
Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, att de skall se och förstå allt
det han skrivit till dem om.[1]
Hela avsnittet 1:15–23 är en enda lång mening i grundtexten.
För
att vi skall känna Gud rätt, 1:17b
Paulus ber att Gud skall ge er vishetens och uppenbarelsens
Ande [gr. dôê hymin pneuma sofias kai
apokalypseôs[2],
”må ge till er ande vishetens och uppenbarelsens”]. Denna del går att tolka på
två sätt; antingen som Folkbibeln valt att göra genom att översätta pneuma, ”ande”, med stort ”A”, vilket då
skulle innebära att de får ”vishetens och uppenbarelsens Ande”. Det är även
möjligt att översätta ordet pneuma
med litet ”a”, vilket då snarare syftar till att deras ande skall bli vis och
ta emot uppenbarelse.[3]
Oavsett hur det är med detta så är syftet med detta givande så att ni får en rätt kunskap [gr. epignôsei[4],
ett sammansatt ord bestående av epi,
”fullare/större” och gnôsis, ”kunskap”]
om honom. Denna kunskap omfattar
inte endast faktakunskaper, utan beskriver ett intimt kännande av Honom.[5]
För
att vi skall känna Guds kallelse, 1:18ab
Paulus fortsätter att skriva att jag ber att era hjärtan[6] skall upplysas [gr. pefôtismenous tous ofthalmous tês kardias (hymôn)[7],
”(har blivit) upplysta hjärtats ögon (era)”]. I Folkbibelns översättning låter
det som om Paulus nu ber en andra bön, men grundtexten har inte med orden ”jag
ber”, utan det hänger samman med ”rätt kunskap om Honom”. Betydelsen blir då
snarare att de har ”rätt kunskap om Honom” eftersom deras hjärtan har blivit upplysta (ordet är skrivet i
perfektum i grekiskan, dvs. det är någonting som är fullbordat). Detta har
skett så att ni förstår [gr. eis to eidenai hymas[8],
”för att ni skall se/förstå] vilket hopp
[gr. hê elpis[9],
”hoppet” (med bestämd artikel)] han har
kallat [gr. tês klêseôs,
”kallelsens”, (ännu en gång med bestämd artikel)] er till. Denna fras skulle då kunna översättas med ”för att ni
skall se/förstå Hans kallelsens[10]
hopp[11]
till er”. Paulus har nu gett den första av tre saker som han vill att de (och
vi) skall se/förstå; nämligen ”kallelsens hopp”, vilket är något som de redan
har: ”hoppet”, på grund av den kallelse som redan givits. Han går sedan vidare
med det andra och det tredje som han vill att de skall se: arvet (v. 18c) och
Guds makt och kraft (v. 19–23).
För
att vi skall känna Guds härliga arv, 1:18c
Det andra som Paulus vill att de skall
se/förstå har att göra med framtiden. Han vill att de skall se/förstå hur rikt på härlighet hans arv är bland de
heliga [gr. tis ho ploutos tês doxês
tês klêronomias autou en tois hagiois[12],”vilken/vad
(som är) hans arvs härlighetens rikedomen i de heliga”]. Här syftar Paulus
uppenbarligen på att ”de heliga”, de som är avskilda, är Guds arv.
För
att vi skall känna Guds makt och kraft, 1:19–23
Inte nog med att Paulus berättar om
att vi är ett arv för Gud. Han vill nu berätta för dem (och oss) om det tredje
som han vill att vi skall se/förstå; hur
oerhört stor hans makt är [gr. ti to
hyperballon megethos tês dynameôs autou][13].
Paulus staplar här ord på varandra för att beskriva hur överflödande stor Guds
makt är. Det grekiska ord som han använder för makt är dynameôs, som snarare betyder kraft. Ordet ”makt” [gr. exousia] använder Paulus längre fram (v.
21). Denna kraft är i oss som tror, därför
att hans väldiga kraft är verksam [gr. eis
hêmas tous pisteontas kata tên energeian tou kratous tês ischyos autou[14],
”i/för oss troende enligt verkandets styrkans hos styrkans/förmågans hans”].
Dessa tre ord som Paulus använder för att beskriva Guds ”makt/kraft” exemplifierar
han på tre olika områden där denna kraft verkade i Kristus. Först: Med denna kraft (dessa tre ord finns
inte med i grundtexten) verkade [gr.
energêsen][15]
han i Kristus, när han uppväckte honom
från de döda. Denna kraft som uppväckte Jesus[16],
är alltså även verksam i de troende.[17]
Gud uppväckte Kristus och satte honom på
sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen,
ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den
kommande. Då Jesus upphöjdes till Faderns högra sida underordnades allt
under Honom, då, nu och för alltid.[18]
För det andra ville Paulus att hans läsare skulle veta att: Allt lade han under hans fötter.
Här citerar Paulus från Ps 8:7. Det
ord Paulus använde för ”under” är grekiskans hypetaxen[19]. Denna
term har en militär betydelse som innebär att ”arrangera trupperna under en och
samme ledande befälhavare”, och en mer vardaglig betydelse av ”frivilligt underordnande,
samarbete och ansvarstagande”. Jag tror
att huvudpoängen för Paulus är att peka på att den förste Adam, han som skulle
regera över det skapade, förlorade detta herravälde genom fallet. Men Jesus,
som vägrade att leva ”böjt”[20],
regerar över allt, och detta visade sig redan under Hans vandring här på jorden
som inkarnerad i t.ex. helanden av sjuka, utdrivandet av demoner och Hans
naturunder. Och för det tredje: allt
lades under Jesu fötter och honom som
är huvud [gr.
kefalên][21]
över allting gav han åt församlingen
[gr. ekklêsia][22].
Hela skapelsen är sammanfattad och förd in under ett huvud (se v. 10). Detta kommer att slutgiltigt fullbordas i
framtiden.[23]
Nu är detta realiserat i församlingen som
är hans kropp
[gr. sôma][24].
Denna kropp är alla de troende över hela jorden och den är fullheten av honom som uppfyller allt i alla [gr. to plêrôma tou ta panta en pasin plêroumenou][25].
Denna del av versen är svåröversatt. Verbet ”uppfyller” kan dels förstås som
passivt, dvs. att Kristus som är församlingens huvud fylls av församlingen,
vilket skulle betyda att då församlingen växer uppfylls Kristus. Men troligtvis
är det bättre att förstå verbet ”uppfyller” som medium diates så att Kristus,
som församlingens huvud, fyller församlingen med ”allt”.[26]
I och med
detta avslutar Paulus sin första bön för läsarna/åhörarna. Han har först visat
att Gud är den som har gett alla välsignelser (1:3–14), sedan har han bett att
deras ”hjärtans ögon” skall upplysas så att de får en rätt kunskap om Gud och
en intim relation med Honom (v. 17–18a). Detta upplysande behövs för att de
skall kunna se/förstå tre saker: att den frälsningskallelse som har gått ut
skapar hopp (v. 18b), att Gud i framtiden har ett ”arv” i de troende (v. 18c),
och att Guds makt/kraft är tillgänglig nu för de troende. Denna makt/kraft har
i det förgångna manifesterat sig i Jesu Kristi uppståndelse och upphöjelse,
denna makt/kraft kommer att manifesteras i Kristi överordnande över skapelsen,
och denna makt/kraft manifesterar sig nu genom att Kristus är huvudet för sin
kropp, församlingen.
[1] För fler sådana böner, se Ef 3:14–21; Fil 1:9–11; Kol
1:9–12.
[3] Se Andens verk i Jes 11:2; Joh 14:15–17, 25–26; 16:7–15;
1 Kor 2:9–16.
[5] Ordet gnôsis
används t.ex. i Septuaginta 1 Mos 4:1 då ”Mannen kände [gr. egnô] sin hustru Eva, och hon blev havande…”,
och i Matt 1:25 där Josef inte ”rörde” [gr. eginôsken]
Maria innan hon fött Jesus.
[6] ”Hjärtan” har i Bibeltexterna oftast betydelsen av ”vårt
personlighetscentrum”.
[10] Jfr Rom 1:6; 8:30; Ef 4:1, 4; 2 Tim 1:9; 1 Petr 2:9;
5:10.
[11] Jfr Rom 8:23–24; Ef 4:4; Kol 1:5; 1 Tess 1:3; 1 Petr
1:3; 3:15.
[12] τίς ὁ πλου̂τος τη̂ς
δόξης τη̂ς κληρονομίας αὐτου̂ ἐν τοι̂ς ἁγίοι ς. Detta är vad Jesus ber om i Johannesevangeliet kapitel 17. Se
även Kol 3:4; 2 Tess 1:10.
[16] Detta har en referens i Ps 110:1. Jfr Rom 8:34; Ef
2:6; Kol 3:1; Hebr 1:3; 8:1; 12:2; 1 Petr 3:22.
[17] Jfr Fil 3:10; Kol 1:11.
[18] Jfr 1 Kor 15:22–28; Hebr 2:5–9; 10:12–13.
[20] Som jag skrivit tidigare är detta en term ifrån C.S.
Lewis ”Rymdtriologi”.
[23] 1 Kor 15:27; Hebr 2:6–8.
[26] Jfr även Jer 23:24; Ef 4:10.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar