Gudsrikets och skapelsens fulländning: nya himlar
och en ny jord
Enligt Jesus
skall ”himmel och jord”, som vi nu känner dem, förgås.[1]
Detta kommer att fullbordas med ”nya himlar och en ny jord”.[2]
Den kommande tidsåldern kommer att innebära att vi lever tillsammans med Gud i
en självmedveten kroppslig tillvaro utan sorger, gråt, plågor, sjukdomar och
död.[3]
31Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem
kan då vara emot oss? 32Han som inte
skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna
annat än också skänka oss allt med honom? 33Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner.
34Vem är den som
fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt
och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. 35Vem kan skilja
oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet,
fara eller svärd? 36Det står ju
skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. 37Men i allt
detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken
änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma,
varken makter, 39höjd eller djup eller något annat skapat skall
kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. 91Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte.[4]
Teologen James
B. Torrance har i sin bok ”Worship, Community & the Triune God of Grace” en
grafisk modell[5] som, i mångt
och mycket, visar det jag försökt att beskriva på dessa sidor om Gemenskapen
mellan Fadern och Sonen och Anden, och hur denna Gemenskap vill vår delaktighet
i Gemenskapen. Du kan själv fundera över den utifrån det jag skrivit om tidigare:
Jag tror på Gud,
den allsmäktige Fader,
himlens och jordens skapare.
den allsmäktige Fader,
himlens och jordens skapare.
Jag tror på Jesus Kristus,
hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa genom den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria,
led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes,
steg ned till dödsriket,
uppstod från de döda på tredje dagen,
steg upp till himlen,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
och skall komma därifrån
för att döma levande och döda.
hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa genom den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria,
led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes,
steg ned till dödsriket,
uppstod från de döda på tredje dagen,
steg upp till himlen,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
och skall komma därifrån
för att döma levande och döda.
Jag tror på den heliga Anden,
den heliga, universella/katolska kyrkan,
de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse,
kroppens uppståndelse
och det eviga livet.
Amen.[6]
den heliga, universella/katolska kyrkan,
de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse,
kroppens uppståndelse
och det eviga livet.
Amen.[6]
Hör den älskade, jublande, aposteln
igen:
3Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader,
som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga
välsignelse, 4liksom han
innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara
heliga och fläckfria inför honom. 5I
sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som
hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6för att den härliga nåd som han har skänkt oss i
den Älskade skall prisas. 7I honom är vi
friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den
rika nåd 8som han har låtit flöda över oss, med
all vishet och insikt. 9Han har låtit
oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i
Kristus, 10den plan som skulle genomföras när
tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11I
honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför
allt efter sin vilja och sitt beslut, 12för att vi som har vårt hopp
i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13I honom har också
ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom
har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som
ett sigill. 14Anden är en handpenning på vårt arv,
att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas. 15Sedan
jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16upphör
jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17Jag
ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, 20Med
denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och
satte honom på sin högra sida i himlen, 21över
alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan
nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22Allt
lade han under hans fötter, och honom som
är huvud över allting gav han åt församlingen, 23som
är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.
21Också
er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2Tidigare
levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde,
den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3Bland
dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet
och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. 4Men
Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5också
när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande
tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. 6Ja,
han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen,
i Kristus Jesus, 7för att i
kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus
Jesus. 8Ty av nåden är ni frälsta genom tron,
inte av er själva, Guds gåva är det, 9inte på grund
av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 10Ty
hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett,
så att vi skall vandra i dem. […]
314Därför
böjer jag mina knän för Fadern, 15han från vilken allt vad Fader
heter i himlen och på jorden har sitt namn. 16Jag
ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre
människa genom sin Ande, 17och att
Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade
i kärleken. 18Ni skall då tillsammans med alla de
heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet
19och lära känna Kristi kärlek, som går
långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds
fullhet. 20Han som förmår göra långt mer än allt
vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, 21honom
tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i
evigheternas evighet, amen.[7]
12Därför är det så: Genom en enda människa kom synden
in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor,
eftersom alla hade syndat. 13Synd fanns i
världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14Ändå härskade döden från Adam till Mose också över
dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams, han som är en
förebild till den som skulle komma.
15Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty
om de många har dött
genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till
de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16Inte heller
kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig
fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde
till ett frikännande. 17Ty om en endas
fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då
inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i
liv genom denne ende, Jesus Kristus.
18Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse
för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till
en frikännande dom som leder till liv. 19Liksom de många stod som syndare på grund av en
enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av
den endes lydnad. 20Men dessutom
kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev
större, där överflödade nåden ännu mer, 21för att, liksom synden fick herravälde genom
döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till
evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.[8]
13Han har frälst oss från mörkrets välde och fört
oss in i sin älskade Sons rike. 14I
honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 15Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före
allt skapat. 16Ty i honom
skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar
och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom.
17Han är till
före allting, och allt består genom honom. 18Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är
begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den
främste. 19Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20och genom honom försona allt med sig, sedan han
skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden
och i himlen. 21Också ni som
en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda
gärningar hans fiender, 22också er har
han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta
er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, 23om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron
och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som
har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt
att tjäna.[9]
11Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren,
försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och
jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss
själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har
något att svara dem som berömmer sig av yttre ting och inte av det som finns i
hjärtat. 13Har vi varit
borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är
det för er. 14Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade
om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. 15Och han dog för alla, för att de som lever inte
längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för
dem. 16Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt,
känner vi honom inte längre så. 17Alltså,
om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya
har kommit. 18Allt kommer
från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss
försoningens tjänst. 19Ty Gud var i
Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna
deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 20Vi
är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å
Kristi vägnar: låt försona er med Gud. 21Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt
ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.
61Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot
Guds nåd så att den blir till nytta. 2Han
säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper
dig på frälsningens dag. Se, nu är den
rätta tiden, nu är frälsningens dag.[10]
1Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag
predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, 2och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna
er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det
förgäves att ni kom till tro. 3Jag meddelade
er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för
våra synder enligt Skrifterna, 4att han blev
begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5och att han visade sig för Kefas och sedan för de
tolv. 6Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en
gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7Sedan
visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 8Allra sist visade han sig också för mig, som är
såsom ett ofullgånget foster. 9Ty jag är den
ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har
förföljt Guds församling. 10Men genom Guds
nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag
har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med
mig. 11Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi
detta, och det är detta ni har kommit till tro på.
12Om det nu predikas att Kristus har uppstått från
de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse
från de döda? 13Om det inte finns någon uppståndelse från de döda,
har inte heller Kristus uppstått. 14Men om Kristus inte har
uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. 15Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom
vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt,
om det verkligen är så att döda inte uppstår. 16Ty om de döda inte
uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17Men om Kristus inte har
uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. 18Då
har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. 19Om vi i detta
livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi
de mest beklagansvärda av alla människor. 20Men nu har Kristus uppstått från de döda som
förstlingen av de insomnade.
21Ty eftersom
döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.
22Liksom i Adam
alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. 23Men var och en i sin ordning: Kristus som
förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt
Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25Ty han måste regera tills han har lagt alla
fiender under sina fötter. 26Som den siste fienden berövas döden all
makt, 27ty allt har
han lagt under hans fötter. Men när det
heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen
som har lagt allt under Kristus. 28Och
när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den
som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.[11]
[1] Matt 24:35; 1 Kor 7:31.
[2] Jes 65:17; 66:22; 2 Petr 3:7, 10, 12–13.
[3] 1 Kor 15:35–37; Upp 21:1–22:5.
[4] Rom 8:31–9:1.
[6] Apostoliska trosbekännelsen, den apostoliska trosbekännelsen har
sina rötter i 100–200–talets Rom, där den användes som bekännelse för
katekumener vid dop, och fick sin slutgiltiga latinska formulering mellan 500–
och 700–talet.
[7] Ef 1:3–2:10; 3:14–21.
[8] Rom 5:12–21.
[9] Kol 1:13–23.
[10] 2 Kor 5:11–6:2.
[11] 1 Kor 15:1–28.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar