Treenigheten och skapelsen II

Här kommer ännu en liten del som berör treenigheten och skapelsen (första delen publicerades för några dagar sedan). Denna grundläggande skapelsesyn och dess koppling till Treenigheten är avgörande för förståelsen av hela skapelsen, och för den skapade människan och den följande nyskapelsen i och genom den Jesu Kristi inkarnation och Hans verk i och genom detta. Ja, generellt glömmer de flesta av att den Gud som skapat oss också densamme som frälser oss!!

Det som gäller skapelsen gäller också, som vi skall se längre fram, den nya skapelsen:[1] det finns ingen separation från Guds sida och Han är den som uppe­håller allt. Hela skapelsen existerar i Gud och Han är närvarande i skapelsen [immanens] och Han verkar i och igenom den [interaktion], och detta utan att dock förneka att Gud också står över och bortom allt skapat [transcendens].

Det är alltså han [Jesus], den allsmäktige och helt fullkom­lige helige, Faderns ord, som stiger ner i allt och utvecklar sin makt överallt, upplyser både det synliga och det osynliga och håller samman och samlar det i sig. Han lämnar ingen­ting utanför sin makt men ger liv och bevarar allt och över­allt, vart och ett för sig och det hela samfällt.[2]

Han lämnar inte de osynliga makterna utanför. Som deras skapare omfattar han dem tillsammans med alltet, uppehåller dem och ger dem liv med sin vilja och försyn.[3]

De första kristna bevarar den judiskt/hebreiska synen på kosmos som en god skapelse av den gode Guden,[4] där mänskligheten fortfarande framställs som skapad till Guds avbild.[5] Denna skapelse, jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren, och Gud är allas Gud.[6] Skapelsen har alltså sin grund i, och uppehålls av Skaparen, och skapelsen är ett uttryck för Hans godhet, omsorg och kärlek. Detta gör att ingenting är orent i sig självt,[7] utan allt som Gud skapat är gott.[8] Och denna skapelse vittnar fortfarande om Gud.[9] Skaparen, som också är Frälsaren, kommer att låta skapelsen förlossas.[10] Detta kopplas dessutom till Guds uppväckande av alla döda – detta är frälsningsplanens höjdpunkt – och detta är ett helt skeende med hela skapelsen.[11] Gud är både Skaparen och Frälsaren – genom det Ord som Gud skapade världen frälser Han också världen. Allt detta sker eftersom det är Guds kärleksfulla vilja, syfte och kallelse innan världens grund var lagd.[12] Detta är dessutom grundat i en linjär tidsuppfattning. I och med Jesu inkarnation lever de första troende, och vi, i den ”sista/yttersta tiden”,[13] och denna kommer att få sin klimax då Gud blir allt i alla.[14]

---

[1] 2 Kor 4:6; 5:17.

[2] Athanasios (2006), s. 67. Athanasios den store/Athanasios av Alexandria (296–376) oerhört viktig i den s.k. arianska striden där han stred mot tanken att Jesus skulle vara ett skapat väsen.

[3] Athanasios (2006), s. 70.

[4] 1 Mos 26–31.

[5] 1 Kor 11:7.

[6] 1 Kor 10:26; Ps 24:1; Rom 3:29–30.

[7] Rom 14:14.

[8] 1 Tim 4:4.

[9] Rom 1:19–20.

[10] Rom 8:19–23.

[11] 1 Kor 15:22, 36, 45; Rom 4:17; Kol 1:15–20; 3:10; Ef 4:24.

[12] Rom 8:23–30; 9:11, 19–23; 11:25, 29–32; 1 Kor 2:7; Gal 3:8; Ef 1:5, 11; 2:10; 3:11.

[13] 1 Kor 10:11.

[14] 1 Kor 15:28.