Här följer ännu ett avsnitt. Det första avsnittet finns här, och det andra finns här:
Men vad finns
det för garantier på att Gud Fadern är sådan som Jesus framställer Honom i
liknelsen?
Gud skapade
människan till att leva i gemenskap med sig. Det som skedde med Adam och Eva i
syndafallet trasade den relation Han hade med människan från början, och vi kan
inte ännu en gång lägga ut alla konsekvenser av detta utan får nöja oss med en
sammanfattning: Det gick åt pipan för oss när vi misstrodde Gud och lämnade
relationen med Honom, när vi flydde och valde att bli våra egna gudar, klädda i
fikonlöv!
Utan
relationen till Gud lever vi i en ständig fruktan, en ständig ensamhet, en
ständig skam, en ständig känsla av skuld. Detta gör att vi flyr bort från Gud,
från oss själva, från varandra och från skapelsen i övrigt: antingen genom att
hänge oss åt destruktiva njutningar, det vi brukar kalla för synd, eller också
flyr vi genom att försöka förbättra oss själva och vårt beteende så att utsidan
i alla fall ser tjusig ut. Men även detta är synd.
Gud har alltid
velat ha gemenskap med oss och Han gjorde därför allt för att få oss att komma hem igen. Fadern sände Jesus till oss
för att visa oss hurdan Fadern verkligen är. I och genom Jesus öppnades en ny
väg för oss in i relationen, in i Hans armar. Jesus dog på ett kors för oss
innan vi över huvud taget kände till Honom. Detta gör att vi kan veta att vi
inte behöver fly bort från Gud, utan att vi faktiskt kan fly till Honom.
Precis som
pappan i liknelsen så har Gud gett oss hela arvet i Jesus. Och Han väntar på
att vi skall komma hem till Honom och leva som verkliga arvtagare, inte som
svinarbetare i exil eller som slavar under vår egen fruktan och skam, utan som
barn. Precis som pappan i liknelsen förändras inte Guds kärlek till oss, men
vår uppfattning av den gör att vi
antingen lever älskade eller inte. Han är vår Fader oavsett om vi flyr till ett
annat land eller om vi förblir trälar under vår egen piska, men vi kan alltså
välja att leva som barn till Fadern eller inte.
Det
oemotsägliga beviset för Faderns kärlek till oss är alltså Jesu liv och Hans
död på korset. Bekräftelsen på att detta trätt i kraft, att arvet är godkänt är
Jesu uppståndelse och upphöjelsen till Faderns högra sida. Den helige Ande är
den som leder oss till sanningen, som får oss att förstå vad som skett och som
blir ett sigill på att arvet tillhör oss. Genom att Gud bevisat sin kärlek till
oss medan vi inte kunde göra något för att förtjäna den kan vi veta att Gud är
pålitlig. Jag kan sätta all min tillit till Faderns verk genom Jesus Kristus.
Vi har en Gud
som lät sig födas av en ung kvinna i ett stall. Vi har en Gud som gjorde sig
helt beroende. Vi har en Gud som gick omkring och gjorde gott mot alla. Vi har
en Gud som böjt sina knän för att tvätta sina lärjungars fötter. Vi har en Gud
som inte var för helig för att söka gemenskap med vare sig de religiösaste
religiösa eller förlorarnas förlorare. Vi har en Gud som avklädde sig hela sin
gudomlighet för att bli slagen av de händer Han själv skapat, översköljas av föraktande
spottloskor och slutligen låta sig naglas till ett kors och dö samtidigt som
Han viskar att Han förlåter oss. Vi har en Gud som uppstått från de döda, och
som frågar oss: ”Älskar du Mig? Vill du
vara Mitt barn?” Vad är detta för en Gud?
Korset bevisar
för evigt att Gud älskar dig. Paulus
beskriver det så här i Romarbrevet 8:31–39:[1]
Vad skall vi
nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte
skonade sin egen Son utan utlämnade Honom för oss alla, Skulle Han då inte vara
beredd att skänka oss allt med Honom?
Vem kan
anklaga dem som Gud utvalt? Gud är den som frikänner oss.
Vem är den som
fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit
uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.
Vem kan skilja
oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet,
fara eller svärd? Det står ju skrivet: För Din skull dödas vi hela dagen, vi
räknas som slaktfår.
Men i allt
detta vinner vi en överväldigande seger genom Honom som har älskat oss. Ty jag
är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något
som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller
något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår
Herre.
När vi väl
förstått att vi är älskade barn så bygger vårt fortsatta liv på att vi förstår
att Han inte bara gjort allt för oss,
utan att Han också kommer att fortsätta
göra allt för oss. Vi kan vara trygga i Hans närvaro, i Hans kärlek. Det är
en kärlek som är tålig och mild. Den söker inte sitt, den tillräknar inte det
onda, den gläds i sanningen, den fördrar allting, tror allting, hoppas allting,
den uthärdar allting – kärleken upphör aldrig.[2]
Gud är kärlek och Guds kärlek till
oss uppenbarades när Han sände Jesus till världen för att vi skulle få liv,
verkligt liv, i och genom Honom.[3]
Detta är Hans kärlek, detta är nåden: den är dåraktig, idealistisk,
omåttlig, stökig, naiv, överdriven, slösaktig, löjligt omfattande, löjligt
innefattande, skandalös, ja, den är rent av livsfarlig – och den är det enda du
kommer att ha att hoppas och förlita dig på i slutändan. Inför Hans nåd, inför
Hans kärlek, är vi alla lika. Vi är lika ovärdiga, lika trasiga, lika beroende.
Hans kärlek är oändligt mycket större än våra misslyckanden och våra
framgångar. Här finns inte rum för något som vi kan skryta med. Alla har vi blivit köpta med samma pris.
Så lyssna till
Honom som viskar i ditt hjärta – bli stilla och hör Fadern säga: ”Jag älskar dig... du är Mitt barn, du är
Min glädje. Kom, ni är alla bjudna till festen, Jag har bjudit upp dig till
dans”. Var är du idag? Flyr du från Fadern? Eller försöker du förtjäna din
Faders kärlek genom att göra en massa saker för Honom? Eller låter du Honom
älska dig, så att den kärlek du tar emot från Honom blir drivkraften i ditt
liv? Samma fråga och val som de två sönerna ställdes inför måste du ta
ställning till varje dag: Skall du lita på Faderns kärlek och leva älskad eller
inte? Vet du att du är älskad, och lever du som älskad? Vad skulle du göra just
nu om du var helt övertygad om att
Gud faktiskt älskar dig? Vad skulle du göra resten av den här dagen om du var helt övertygad om att Gud
faktiskt älskar dig? Vad skulle du göra med resten av ditt liv om det faktiskt
är så att Gud älskar just dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar