tisdag 19 juni 2012

Syftet igen... och Inkluderade och adopterade I





Det obeskrivliga var att han som Ordet inte var omsluten av något men i stället omslöt allt. Liksom han finns i hela skapelsen finns han utanför allt genom sitt väsen, han finns i allt genom sina krafter, han ordnar allt och utbreder sin försyn till alla i allt, han gör alla och envar levande på en och samma gång, han omsluter alltet utan att själv vara omsluten men finns i sin ende Fader helt och i allt. På samma sätt fanns han också i den mänskliga kroppen och gav liv åt den; samtidigt gav han liv åt alla och fanns i alla och var utanför alla. Med kroppen gjorde han sig känd genom sina gärningar och var inte mindre synlig genom sin kraft i allt.[1]



Guds syfte och beslut är vårt upptagande i Gemenskapen och det sker genom Jesu Kristi verk i inkarnationen. Här återställs vi till Guds avbild, vi blir odödliga genom att synden, och därmed döden, tas bort. Fadern är källan, skaparen – Sonen är frälsaren och Anden är hjälparen, livgivaren, gudomliggöraren, fulländaren, återställaren.[2] Frälsningen är i och genom Kristus: Gud har försonat (reconciled) alla med sig själv i Sonen,[3] men alla är ännu inte förlossade, befriade, återlösta (redeemed) och förvandlade av, i och genom Anden.[4]






Gud skämdes ej att ikläda sig kött av samma slag som ditt; varför skulle du finna skam i att bära kött av samma slag som Han? Nej, jag känner ingen skam, skapad till min Guds avbild.[5]



Vi är kallade och utvalda enligt Guds vilja och beslut. Hans syfte med skapelsen, hemligheten, uppenbaras och detta syfte visas från tre vinklar: att vi skall välsignas med all den himmelska världens andliga välsignelser; att vi skall vara heliga och fläckfria inför Honom; och vi skall tas upp som Hans barn för att den nåd Han skänkt oss i den Älskade Sonen skall prisas.

Detta inkluderande, denna adoption, av oss i Gemenskapen är Guds vilja och Guds beslut, precis som en adoption går till i denna värld. De som adopterar är de som i sin kärlek beslutar att adoptera barnet. Barnet själv har inget veto i frågan. Däremot kan barnet välja att leva som ett älskat barn eller inte, men detta förändrar inte adoptionens faktum.[6]



Droppen från Gud Fader

på din lilla panna,

du älskade.



Droppen från Guds son

på din lilla panna,

du älskade.



Droppen från Guds helige Ande

på din lilla panna,

du älskade.[7]



Jag vill här kontrastera den bild av Gud som vi hittills har sett gentemot en av de mest kända predikningar som givits. Nedan följer ett längre utdrag ur Jonathan Edwards predikan ”Syndare i händerna på en vred Gud”:



Guds vredes båge är sträckt och pilen ligger redo på bågsträngen. Och Rättvisan riktar den mot ditt hjärta och sträcker bågsträngen ytterligare. Och det enda som hindrar är Guds behag, en vred Guds behag, vilken utan varje löfte eller förpliktelse ännu en liten stund avhåller pilen från att dricka sig berusad av ditt blod.[8]



Om det inte var för Guds suveräna välvilja skulle jorden inte bära dig ens en liten stund, för du är en börda för den. Skapelsen suckar över dig, kreaturen har utan förskyllan drabbats av ditt förfalls bojor. Solen skiner ovilligt över dig för att ge dig ljus så du kan tjäna synden och Satan. Jorden ger ovilligt sin frukt så du kan tillfredsställa dina lustar, inte heller vill den vara en scen för din ondskas alla handlingar. Luften vill ogärna tjäna dig med andning för att uppehålla livsandarna i dina organ medan du lever för att tjäna Guds fiender. Guds alla skapelser är goda och skapades för människan med avsikt att tjäna Gud och de vill ogärna gagna några andra syften och suckar därför när de missbrukas i sitt syfte så stridande mot deras natur. Världen skulle kräkas upp dig om det inte vore för hans suveräna hand som har lagt den under hopp.

Guds vredes svarta moln hänger nu strax ovanför era huvuden, fulla av fasaväckande stormar och väldiga åskor. Och vore det inte för Guds tillbakahållande hand skulle det genast bryta fram över dig. Guds suveräna välvilja hejdar för tillfället hans våldsamma storm, annars skulle den rasande bryta fram och ditt fördärv skulle komma som en virvelstorm och du skulle vara som agnarna som virvlar omkring i sommarhettan.

Hur skeptisk du nu än må vara om sanningen i det du nu hör, så kommer du då och då att bli helt övertygad om detta. De som har varit i samma situation som du har fått erfara detta, ty undergången kom plötsligt över de flesta av dem. De väntade inte något av detta och de sa ”frid och trygghet”. Men nu ser de att de ting som de förtröstade på för sin frid och trygghet var inget annat än luft och tomma skuggor. Den Gud som håller dig över helvetesgropen – ungefär som man håller en spindel eller en vämjelig insekt över elden – avskyr dig och är fruktansvärt förbittrad. Hans vrede mot dig brinner likt eld, han ser på dig som om du inte är värd något annat än att kastas i elden. Hans ögon är alltför rena för att stå ut med dig inför sin blick, du är tiotusen gånger mer vidrig i hans ögon än den mest avskyvärda giftorm är i vår. Du har kränkt och förtörnat honom oändligt mycket mer än någon trotsig upprorsmakare någonsin gjort mot en härskare, och ändå är det inget annat än Hans hand som bevarar dig under varje stund från att falla i elden – ingen annan orsak finns till varför du inte kom till helvetet nu i natt utan i stället fick utstå ännu en dag i denna värld efter att du igår slöt dina ögon för sömn. Och ingen annan orsak finns heller till varför du inte har släppts ner i helvetet sedan du i morse vaknade, annat än Guds bevarande hand. Det finns ingen annan orsak till varför du inte har kommit till helvetet alltsedan du satte dig här i Guds hus och förbittrat hans rena ögon genom ditt syndfulla och gudlösa sätt vid deltagandet i hans högtidliga gudstjänst. Det finns inga andra skäl att ge till varför du inte i just denna stund slungas till helvetet.

O, du syndare! Besinna den fruktansvärda fara du befinner dig i: Guds hand håller dig över en stor ugn fylld av vrede, en vid och bottenlös grop full av vredens eld, en vrede som är lika uppretad och förtörnad mot dig som mot de fördömda i helvetet. Du hänger på en smal tråd med den gudomliga vredens flammor blixtrande mot den och som varje stund är redo att svedda den och bränna sönder den.[9]


Frågan är hur väl Edwards bild av Gud stämmer överens med bilden av Gud som Jesus uppenbarar den?


Nästa avsnitt finns här:

[1] Athanasios (2006), s. 97.
[2] Apokatastasis, ”återupprättat”, detta är en term hämtad från Apg 3:21.  Frågan är omfattningen av ”allt” och ”alla”, [gr. panton]? Se t.ex. Matt 11:27; Luk 3:6; kap 15; 19:10; Joh 1:6–7, 29; 3:16–17; 35; 4:42; 5:22–30; 6:33, 37–39; 12:32–33, 47; 13:3; 17:2; Apg 3:21, 25; 17:28; 24:14–15; Rom kap 5; 8:28–39; 11:11–36; 14:11 1 Kor 12:6; 15:22–28, 55; 2 Kor 5:18–19; Gal 3:16–29; Ef 1:9–11; 2:9–10; 3:14–15; 4:6, 8, 10; Fil 2:9–11; 3:20–21; Kol 1:13–22; 3:11; 1 Tim 2:3–7; 4:9–11; 2 Tim 1:9–10; Tit 2:11; Hebr 1:2; 2:5–10, 14–15; 6:17, 19; 9:26; 2 Petr 3:9; 1 Joh 2:2; 3:5, 8; 4:14; Upp 5:13. Dessa texter måste på något sätt kunna tolkas och förstås tillsammans med texter som talar om ”eviga straff” osv t.ex.: Matt 7:13–14, 22–23; 10:28; 11:23; 12:31–33; 13:41–42, 49–50; 22:14; 23:16, 33; 25:14–46; 26:24; Mark 3:28–29; 9:43–48; 16:16; Luk 12:9–10, 46; 13:22–27; 16:22–23; Joh 3:16–21, 36; 5:28–29; 8:21, 24; Rom 9:27; 2 Tess 1:9; 1 Petr 4:17–18; 1 Joh 5:16; Upp 14:11; 19:9. Mycket av problematiken i dessa frågor kommer att röra sig kring definitioner av specifika termer som bibelförfattarna använt sig av, och hur man skall tolka de olika bilder som används i texterna.
[3] 2 Kor 5:14–21; Ef 1:3–12.
[4] Ef 1:13–14; 2 Kor 3:7–4:7.
[5] Symeon den nye teologen, citerad i Halldorf (2000), s. 304. Symeon den nye teologen (949–1022), teolog och helgon.
[6] Rom 8:14–17, 23; 9:4; 1 Kor 15:20–23; Gal 4:1–7; Ef 1:5–6; 1 Petr 1:3–4; 1 Joh 3:1–2. Jesus blir vår ”äldre broder”: Rom 8:14, 29; Hebr 2:10–11.
[7] Olsen (2000), s. 152. ”Välsignelse av en nyfödd”, hämtad från ”Carmina Gadelica”.
[8] Jonathan Edwards (1703–1758), originaltitel: "Sinners in the Hands of an Angry God". Översättning av Stefan Albrektsson. Edwards höll denna predikan i Enfield 8 juli 1741. Texten är hämtad från: http://edwards.yale.edu/archive?path=aHR0cDovL2Vkd2FyZHMueWFsZS5lZHUvY2dpLWJpbi9uZXdwaGlsby9nZXRvYmplY3QucGw/Yy4yMTo0Ny53amVv .

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar