Mäster Eckehart skrev:
Människan skall inte låta nöja sig med en tänkt Gud, ty när tanken förgår, så förgår även denna Gud. Man skall i stället ha en verklig Gud, som står högt över människornas tankar och det skapade.[1]
Detta talar tydligt om vår, och min, begränsning. Om inte tanken kan omfatta Gud, hur mycket mindre då våra ord. Om det vore möjligt skulle jag ha en Gud efter min egen avbild. Men ändå... Gud är Verklig, trots begränsningarna i mina tankar och mina ord. Denna verklighet kan jag till viss del erfara, men inte fånga fullständigt i tankar och ord. Det är viktigt att inse, i förhållande till alla koncept och läror angående Gud och Guds verk, att lärorna och teorierna som sådana inte är detsamma som det Verkliga. Treenighetsläran eller läran om Jesu Kristi inkarnation är således inte detsamma som Treenigheten själv eller Jesu Kristi reella inkarnation. Lärorna och teorierna är våra försök att på något sätt förstå och peka på den Verklighet vi kan erfara.[2] Inga beskrivningar av färgen blå är färgen blå, inga vetenskapliga förklaringar av ljus och brytningar är färgen blå. På samma sätt är Treenigheten oberoende av lärorna och teorierna om den. Treenigheten är först och främst en Verklighet, först därefter kan vi försöka förstå den och formulera våra tankar om denna Verklighet.
Innan jag kände min älskade hustru Anna och innan vi påbörjade vår relation ”visste jag en hel del om henne” – jag hade fakta om henne. Men nu, efter 10 år tillsammans med henne, kan jag säga mindre och mindre ”bergfasta fakta” om henne. Hon är för underbar för att täckas och förklaras av mina ord. Jag känner henne på grund av att jag älskar henne och jag älskar henne för att jag känner henne. Men jag har långt ifrån utgrundat henne. Hur mycket svårare är det inte då att skriva om Gud?
Men ändå... Gud hjälpe! Jag kommer att skriva vad jag tror mig se i min relation till Gud, i Skrifterna och hos andra författare. Jag gör detta utan några som helst anspråk på ofelbarhet. Jag låter dig som läsare fundera vidare över det jag skriver och det jag citerar. Jag vill i detta sammanhang citera poeten Tomas Tranströmer som skrev ett brev till en läsecirkel vilka läste hans poesi och som hade frågor om det han skrivit, och detta citat kan fungera som ett slags motto för det jag skriver (och hur jag läser Bibeln och andra författares texter), och för hur du kan läsa det jag skriver:
Men ”budskapet” då? Ni efterlyser envist ”vad du egentligen menat”. Det där ”egentligen” antyder att jag försöker säga något annat än vad som står i texten. Det är vanligt att man tror att modern dikt är ett krångligare sätt att framföra ett budskap som skulle kunna sägas ”egentligen” på ett annat och begripligare sätt. Det kan gälla för vissa diktaturstater där man måste uttrycka sig kryptiskt för att inte bli hämtad av polisen. Men så är det ju inte för mig. Jag menar precis som det står.[3]
Jag menar också ”precis som det står”, men det betyder inte att det är ”absolut rätt” eller ”enda sättet att se Gud och tolka Hans verk på”. Jag skriver bara det jag menar utifrån det jag tror mig ha förstått och erfarit, och jag kommer förhoppningsvis att se mer och förändra det som är uppenbart fel... men detta är vad jag förstår och ser för tillfället.
Kapitlen i denna bok är inte några ”steg” eller ”punkter”, utan hela boken är en integrerad helhet, och den bör läsas som sådan. Kapitlen överlappar och går in i varandra. Ibland blir texten ”teknisk” och ”svår” (ge inte upp, utan försök att reflektera över det som skrivs – jag menar: klarar du av att hantera mobiltelefoner och mikrovågsugnar efter lite funderande kan du ju lägga ned lite tankemöda på att reflektera över Gud tycker jag) och ibland blir texten ”barnsligt enkel” och ”berättande” (missa inte djupen som finns i dessa enkla berättande avsnitt). Mycket på de följande sidorna kommer att upprepas och belysas från olika håll, och jag kan bara instämma med bluesgitarristen B.B. King som svarade på frågan varför han alltid spelade samma sak om och om igen: ”Att spela gitarr fungerar på samma sätt som att tala sanning. Du behöver aldrig oroa dig över att du upprepar samma grej om du berättar sanningen. Du behöver inte låtsas eller dölja något”.[4]
Jag uppmanar dig vidare att sakta, noggrant och bedjande (ja, tala med Gud även om du ännu inte tror. Du behöver inte berätta för någon annan att du gör det om du tycker att det är pinsamt...) läsa de många bibelreferenserna som återfinns i fotnoterna,[5] och läs gärna dessa i sitt sammanhang, dvs. läs cirka tio versar före och efter de angivna bibelreferenserna. Och om du har möjlighet; läs gärna i olika översättningar. Fundera över texterna. Samtala med andra om dem.[6] Det är förunderligt hur mycket vi missar i bibeltexterna på grund av att vi tror att vi vet vad som står där och på grund av att vi ofta genom undervisning, predikningar och böcker tror oss ha en slags förförståelse om vad texten ”egentligen” betyder; så ännu en gång: läs texterna sakta, noggrant och bedjande. Låt oss i vår läsning börja med att tro att Bibelns författare faktiskt ”menar precis som det står”.[7]
Dessutom har jag inkluderat många citat, framför allt från kyrkans första trehundra år, då du kanske inte har dessa böcker i ditt bibliotek. Med citaten vill jag visa att de tankar som framförs inte är ”ett nytt evangelium”, utan det Evangelium som varit med redan från kyrkans födelse. Evangelium är inte en ”sak”, inte en ”metod”, inte en ”samling försanthållanden”, utan en per son: Jesus Kristus. Och vi får inte skilja ”budskapet” från per sonen Jesus, vi får inte skilja Jesu verk från per sonen Jesus. Vi ställs inför Evangeliets faktum: de Goda Nyheterna om vad som skett, sker och skall ske, och vår respons till detta förändrar inte dess verklighet.
Slutligen: Boken är skriven både för troende som vill se och lära känna Gud och Guds verk ännu mer, och den är skriven för otroende som säger: ”Jag tror inte på Gud!” Jag brukar bemöta påståendet ”jag tror inte på Gud” med en fråga: ”Vilken Gud är det du inte tror på?” Det svar som ges leder mig alltid till att svara: ”Jag tror inte heller på den guden...” Så läs, se och lär känna den Gud som är god och som är värd att älskas – Han som har älskat oss först!
Boken vill proklamera Evangeliet – de goda nyheterna – om vad som är sant i Jesus Kristus, vad Jesus fullbordade i och genom inkarnationen, i Hans liv, gärningar, undervisning, död, uppståndelse, upphöjelse till Faderns högra sida, och Andens utgjutande. Evangelium är det faktum som består i att allt det som hänt i och genom Jesus också har hänt för och med oss. Vi är kallade att acceptera och leva i den verkligheten.
[1] Eckehart (1966), s. 9. Meister/Mäster Eckehart (1260 – 1328) dominikanmunk och mystiker.
[2] Detta gäller också för bibeltexterna. De beskriver och pekar på en Verklighet. I Bibeln finns det inte någon utarbetad teori om Treenigheten men, som vi kommer att se längre fram, beskrivningar av den. Det är först under de tre första århundradena som man börjar utarbeta sina reflektioner över den Verklighet man erfarit. Detta sker utifrån två olika horisonter: den ena frågade sig ”vad menar vi då vi proklamerar att Fadern är Gud, att Sonen är Gud och att Anden är Gud?” (dvs. en inomkyrklig teologisk fråga), och utifrån den andra försökte man bemöta de problem och motsägelser som konfronterade de troendes erfarenheter primärt från judisk monoteism, från grekisk polyteism och filosofi, och diverse gnostiska strömningar och teorier (dvs. ett apologetiskt problem, ett bemötande av de frågor som konfronterade kyrkan utifrån). Genom de olika villoläror (t.ex. modalism, subordinationism, triteism, osv) som försökte tränga sig in tvingades församlingen att definiera specifika termer och formulera en allt mer utarbetad lära om Treenigheten. Parallellt med detta formades även de kristologiska teorierna.
[3] Schöiler (1999), s. 18.
[4] På tal om att upprepa… Räkna hur många gånger Paulus upprepar namnet Jesus, Kristus, eller omnämner Honom som Herren, Honom, Hans, osv, i det första kapitlet i Efesierbrevet. Räkna gärna i första kapitlet i Kolosserbrevet också när du ändå håller på.
[5] Joh 14:16–20, 26; 15:26; 16:5–15. Ja, jag vet att det är många bibelreferenser ibland. Men stanna upp och läs dem och fundera över dem och se vad det verkligen står. Du måste inte, men om du vill se vad det verkligen står är dessa bibelreferenser en grund till dina egna studier. Denna bok går att läsa utan fotnoterna. De innehåller, förutom många bibelreferenser, lite kommentarer och förklaringar och ibland fördjupningar för dig som är intresserad.
[6] Ef 1:17–19 och 3:16–19. Notera att Paulus skriver till en grupp människor och att han använder orden ”er”, ”era”, ”ni”, ”oss” – vi skall tillsammans förstå och känna Kristi kärlek.
[7] Detta betyder inte att jag förespråkar en ”blind bokstavstro”. Läs bibeltexterna i sitt sammanhang, med någon förståelse av vilken slags text (genre) det är du läser (poesi, brev, berättande text, lagtext, förmaningar, apokalyptik, profetior, metaforer, liknelser, osv), och gärna med någon grundläggande förståelse för det kulturella sammanhang som texterna skrevs i och till. Kom dessutom ihåg att Bibelns texter inte skrevs i ”kapitel och vers–form”. Varje bibelbok/brev är en helhet som behöver läsas och förstås som en helhet. För en djupare förståelse av hur du kan läsa och tolka bibeltexterna föreslår jag att du läser Gordon Fee och Douglas Stuart ”Att läsa och förstå Bibeln”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar