APPENDIX - Ef 1:1-6

APPENDIX – Exegetisk utläggning av Efesierbrevet 1:1–2:10

S

om avslutning på denna bok vill jag göra en kort exegetisk utläggning av Paulus brev till Efesierna 1:1–2:10, och avrunda denna med hans bön för oss alla att vi skall se vad han såg för så länge sedan.

Introduktion, 1:1–2

¹Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesus och som tror på Kristus Jesus. ²Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Omkring år 60–63 e.Kr. sitter Paulus fängslad i Rom, under vad som kallas ”hans första fångenskap” (Ef 3:1; 4:1; 6:20). Under denna fängelsevistelse skrev han detta brev. Omkring år 53 e. Kr. var Paulus i Efesus under sin andra missionsresa (Apg 18:19–21). Två år senare, under den tredje missionsresan, stannar Paulus i Efesus i ca 18 månader (Apg 19:1–20:1, 17–38). Brevet till Efesierna, som det numera kallas, sändes tillsammans med brevet till Kolosserna och brevet till Filemon till en region i dagens västliga Turkiet. Breven innehåller många paralleller. Vissa forskare menar att det brev vi idag kallar för Efesierbrevet är det brev till Laodicea som Paulus nämner i Kol 4:16.[1] Dessa båda brev kompletterar varandra på ett djupt sätt. Kolosserbrevet fokuserar i mångt och mycket på Kristus som Huvudet, och Efesierbrevets fokus är i mångt och mycket Kristi kropp.

Paulus inleder sitt brev som han brukar med att berätta vem det är som skriver och följer detta med en önskan om nåd [gr. charis][2] och frid [gr. eirênê][3] till adressaterna.

Vad vi välsignats med i Kristus, 1:3–14

I den grekiska grundtexten är versarna 1:3–14 en enda lång mening, vilket gör den svåröversatt och svår att överblicka.[4] Detta avsnitt är en enda lång doxologi, en lovprisning till Gud och vad Han gjort i och genom Jesus Kristus och den helige Ande (de tre personerna i Treenigheten: Fadern, v. 4–6; Sonen, v. 7–12; och Anden, v. 13–14).

1. Från Fadern, 1:3–6

³Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, ⁴liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. ⁵I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, ⁶för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.

a. Han har välsignat oss, 1:3

Paulus börjar med att proklamera att Gud är, och skall vara, välsignad. Det grekiska ordet för detta är eulogêtos,[5] vilket är en verbform som betyder ”att tala väl om”. Välsignelsen riktar sig till vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Det är denne Gud och Fader som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse. Paulus betonar att denna välsignelse har givits. Och ”platsen” för denna välsignelse är ”i det himmelska i Kristus” [gr. en tois epouranois en Christô][6]. Paulus använder frasen ”i Kristus” hela 27 gånger i brevet och han använder uttrycket ”i det himmelska” fem gånger.[7]

b. Han har utvalt oss, 1:4

Paulus baserar sin utläggning av dessa välsignelser på de tre personerna i Treenigheten: Fadern, v. 4–6; Sonen, v. 7–12; och Anden, v. 13–14. De välsignelser som Paulus beskrivit ovan gavs ”innan världens grund var lagd”, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss. Inte nog med att Gud alltså välsignade oss innan världens grundläggning, Han utvalde oss även innan världens grund var lagd [gr. pro katabolês kosmou].[8] En fråga som uppkommer här är omfånget av de utvalda. Jag har i min bok utgått från grundförutsättningen att alla utvalts [gr. exelexato][9] av Gud. Detta på grundval av Guds karaktär sådan den uppenbaras i Kristus. Liksom välsignelsens plats var ”i Kristus”, så har också utväljandet av oss skett ”i Kristus”.[10] Jag menar i min bok att utväljandet omfattar alla utifrån att hela skapelsen sker i Kristus, och därför måste utväljandet också ske i honom och omfatta alla.[11] Gud är Skaparen och Frälsaren. Jag kan inte tänka mig att den gode Guden, skaparen och uppehållaren av alla, skulle utvälja endast några till att omfattas av Jesu verk i inkarnationen.[12] Gud är i detta verk subjektet, Han är den som handlar, och vi är objektet, de som Han handlar med och för. Detta utväljande är alltså Guds verk och inte människans, [13] det är ett verk av nåd,[14] och det är baserat på Guds vilja.[15] Men varje människa kallas att gensvara till detta verk genom att tro och leva i den verklighet som Gud erbjuder oss.[16] Jesus Kristus är hela mänsklighetens Herre, Huvud och representant – vare sig någon tror det eller inte.[17] Syftet med detta utväljande var för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. Det Gud planerade och syftade till innan världens grund var lagd var således att alla skall vara ”inför Honom”. Syftet är att vi där skall vara ”heliga” [gr. hagious][18], i betydelsen att vi är ”avskilda” för Honom, och vi skall vara ”fläckfria” [gr. amômous][19].

c. Han har förutbestämt och adopterat oss, 1:5

Frasen i sin kärlek kan både syfta bakåt till vårt avskiljande och fläckfriheten, vilket då betyder att Guds kärlek uppenbaras i Guds utväljande, eller så kan den syfta framåt (så som t.ex. Folkbibeln översätter det), så att Guds kärlek till oss uppenbarats genom att Han har, genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn.[20] Vid en adoption ges barnet samma privilegier och rätt som de barn som fötts in i familjen. Denna Guds förutbestämmelse [gr. proorisas][21], vilket bokstavligen betyder ”märkt på förhand”, skedde genom [gr. dia][22] Jesus, och den är till Gud själv [gr. eis auton[23], ”till Honom(–själv)”]. Syftet med denna förutbestämmelse är alltså att vi ”genom Jesus” skall ”tas upp som Hans barn”. Grundtexten använder här det grekiska ordet huithesian[24], ”sonskap/barnaskap/adoption”. Allt detta har Gud gjort enligt sin vilja och sitt beslut[25]. Grundtexten lyder ordagrant, kata tên eudokian tou thelêmatos autou[26], ”enligt Hans goda/behagade vilja”.

d. Han har skänkt oss nåd, 1:6

Målet för detta utväljande är för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. Paulus använder en liknande fras efter beskrivningen av Sonens verk (v. 12), och efter beskrivningen av Andens verk (v. 14). Guds verk sker alltså på grund av ”Hans härliga nåd” [gr. doxês tês charitos autou][27] som Han skänkte [gr. echaritôsen[28], ”benådade”][29] oss med. Och ännu en gång visar oss Paulus på den plats där detta sker: ”i den Älskade” [gr. en tô êgapêmenô][30]. Paulus vill att hans läsare skall veta att det som Gud föresatt sig, det som är Hans vilja, det skall Han också fullborda. Detta leder Paulus vidare då han i 1:7–12 övergår till att tala om den andra personen i Treenigheten; den av Fadern älskade Sonen, Jesus Kristus.

---

[1] Detta beror dels på att de äldsta handskrifterna saknar adressaten ”till Efesus”. Dels innehåller brevet inga personliga hälsningar eller referenser till andra personer, vilket Paulus övriga brev gör. Dessutom verkar adressaterna inte känna Paulus (3:2), vilket verkar konstigt om det är så att Paulus varit i Efesus åtminstone två gånger, och den andra gången i minst 18 månader. Detta kan tyda på att detta brev var ett rundbrev som skulle sändas till olika församlingar/städer i regionen. Att det kommit att kallas för ”Efesierbrevet” kan förklaras med att det eventuellt förvarades i Efesus, vilken var en central plats i den första kyrkans historia. En annan förklaring kan vara att Paulus verkligen skrev till Efesierna och att brevet sedan sändes vidare till andra församlingar, och att det brev till Laodicea som omnämns i Kolosserbrevet är förlorat.

[2] χάρις.

[3] εἰρήνη.

[4] Efesierbrevet innehåller flera sådan långa meningar/avsnitt förutom detta; 1:15–23; 2:1–7; 3:1–13, 14–19; 4:1–7, 11–16;6:14–20.

[5] εὐλογητὸς – Ordet används i NT endast riktat till Gud (Mark 14:61; Luk 1:68; Rom 1:25; 9:5; 2 Kor 1:3; 11:31; 1 Petr 1:3).

[6] ἐν τοι̂ς ἐπουρανίοις ἐν Χριστῳ̂.

[7] 1:3, 20; 2:6; 3:10; 6:12.

[8] πρὸ καταβολη̂ς κόσμου. Jfr Ef 1:9; 3:11–12. Se även Apg 4:24–28.

[9] ἐξελέξατο.

[10] Jfr Luk 19:10; Joh 15:16.

[11] Jfr Kol 1:13–20; 2 Tim 1:9–10; 1 Petr 1:18–21.

[12] Jag har personligen svårt att tänka mig att jag ställs inför Gud och Han säger till mig: ”Varför gjorde du Jesu verk större än Adams fall?” Läs gärna Rom kap. 5 ännu en gång. Jfr även Tit 2:11; Hebr 9:11–14; 10:1–14.

[13] Ef 2:8–9.

[14] Rom 11:5–6; 2 Tess 2:13; 2 Tim 1:9.

[15] Ef 1:5, 9, 11.

[16] Ef 1:13.

[17] Ef 1:10, 22; Kol 1:18.

[18] ἁγίους.

[19] ἀμώμους. Ordet återfinns i NT på följande ställen: Ef 5:27; Fil 2:15; Kol 1:22; Hebr 9:14; 1 Petr 1:19; 2 Petr 3:14; Upp 14:5. I Septuaginta används ordet om de offerdjur som skulle vara felfria/fläckfria vid offren.

[20] Detta koncept, ”barnaskap”, ”adoption”, återfinns också i Rom 8:15, 23; 2 Kor 6:18; Gal 4:4–7. Se även Rom 8:29–30 som talar om vad som ytterligare omfattas av denna förutbestämmelse.

[21] προορίσας.

[22] διὰ.

[23] εἰς αὐτόν.

[24] υἱοθεσίαν.

[25] Jfr Ef 1:1, 9, 11.

[26] κατὰ τὴν εὐδοκίαν του̂ θελήματος αὐτου̂.

[27] δόξης τη̂ς χάριτος αὐτου̂

[28] ἐχαρίτωσεν.

[29] Detta ord är verbformen av ordet charis, ”nåd”, vilket på latin översätts till gratia, varifrån vi har fått vårt ord ”gratis”, dvs. någonting som blir givet utan att vi betalar för det. Jfr även Rom 3:24–25; Kol 1:14.

[30] ἐν τῳ̂ ἠγαπημένῳ. Jfr även Kol 1:13.