Paulus går nu vidare i kapitel 2–3 (jag
kommer dock här endast arbeta fram till och med 2:10) och beskriver hur Guds
eviga plan som han talat om i kapitel 1 kommer att utföras och verka. Om
kapitel 1 talade om de rikedomar vi fått i Kristus så övergår Paulus nu till
att skriva om vår position i Kristus.
1.
Vårt gamla tillstånd: Synden verkade mot oss, 2:1–3
1Också
er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. 2Tidigare
levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde,
den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 3Bland
dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet
och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.
Ännu en gång skriver Paulus en lång
sammanhängande mening (2:1–7). Hela denna menings subjekt är Gud och objektet
är ”oss”. Detta avsnitt kan sammanfattas som: Gud har gjort oss levande, Han
har uppväckt oss och satt oss på Faderns högra sida i Kristus Jesus. Det första
avsnittet (v. 1–3) visar på vårt elände före Guds frälsningsverk i Jesus.
a.
Vi var döda, 2:1
Folkbibeln väljer här att börja med också er har Gud gjort levande, men i grundtexten
kommer detta först i v. 5, efter uppräkningen av vårt elände. Jag väljer här
att följa grundtextens ordning och återkommer därför till denna fras i 2:5. Paulus
börjar således med att beskriva vår situation utan frälsningsverket som ni som var döda genom era överträdelser [gr.
tois paraptômasin[1],
”överträdelserna/felstegen”] och synder
[gr. tais hamartiais[2],
”synderna”]. Dessa båda ord är i princip synonyma och omfattar, på grund av att
de är skrivna i pluralis, alla våra felsteg, överträdelser och synder. Detta
att vi var döda genom våra överträdelser och synder var vår situation utan Kristus
– ty syndens lön är döden.[3]
b.
Vi var olydiga, 2:2–3a
Tidigare
levde [
gr. periepatêsate[4],
”ni vandrade”] ni i dem (dvs. våra
överträdelser och synder) på den här
världens vis [gr. kata ton aiôna tou
kosmou toutou[5],
”enligt denna världs tidsålders sätt”]. Enligt Jesu ord i Johannesevangeliet
var världen under ”denna världens furste”, men mot Jesus ”förmår han ingenting”
(Joh 14: 30). På grund av detta levde vi ”på den här världens vis” och följde härskaren över luftens välde
[gr. kata ton archonta tês exousias tou
aeros[6],
”enligt luftens härskares makt”].[7]
Det är ”härskaren över luftens välde”, den
ande som nu är verksam i olydnadens söner. Det är således denne ande som
verkar i dem som lever ”på den här världens vis” och detta gör dem till
”olydnadens söner” [gr. tois huiois tês
apeitheias].[8]
Ordet ”olydnad” omfattar dessutom betydelsenyanserna ”otroende”, ”i
opposition”.[9]
Paulus menar att detta var universellt sant om oss alla, ty bland dem var vi alla en gång [gr. en hois kai hêmeis panta anestrafêmen pote[10],
”i vilka/vilket också vi alla betedde/levde oss en gång”].
c.
Vi var fördärvade och följde synden, 2:3b
Detta visade sig enligt Paulus när vi följde våra syndiga begär och gjorde
vad köttet och sinnet ville [gr. en
tais epithymiais tês sarkos hêmôn poiountes ta thelêmata tês sarkos kai tôn dianoiôn[11],
”i begären/lustarna köttets vårt gjorde viljan köttets och tankarnas”].[12]
d.
Vi var vredens barn, 2:3c
Detta verkar Paulus mena är
”ofrånkomligt”, ty av naturen [gr. fysei][13]
var vi vredens [gr. orgês][14]
barn, vi liksom de andra. Denna
syndiga natur gör att vi står under vrede.[15]
Vår situation utan Guds verk i och genom Kristus är således helt hopplös.[16] Men, Gud vare tack,[17]
Han lämnade oss inte i detta elände utan sände sin Son Jesus Kristus.
[3] Rom 6:23. Jfr Kol 2:11–15.
[7] Jfr 1 Joh 5:19 – ”…hela världen är i den ondes
lögner”, direktöversättning av den grekiska texten; och 2 Kor 4:4 – ”Ty den här
tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset
som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – Han som är Guds avbild”.
Detta ligger således i linje med vad jag argumenterat för i denna bok: att
människans problem är att hon är förblindad och inte ser vad Gud redan gjort i
Jesus Kristus, och detta förblindande är ett verk av lögnaren och bedragaren,
djävulen (Joh 8:44).
[9] Jfr Rom 11:30, 32; Ef 5:6; Hebr 4:6, 11.
[12] Jfr Rom 1:21, som ännu en gång talar om förblindelse
och mörker som orsaken till detta syndiga beteende.
[15] Jfr Joh 3:36, vilket ännu en gång befäster tanken att
”den som inte lyder Sonen skall inte se livet”, detta gör att Guds vrede blir
kvar över den som inte tror.
[16] Jfr Rom 1:8–2:29.
[17] Läs gärna Rom 7:14–8:4 för Paulus beskrivning av hur
hans eget elände vändes till Liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar