Domen då? Kosmos slut – och en ny början III & Syftet för sista gången... så att vi inte glömmer

Det första avsnittet finns här, och avsnitt två finns här. "Syftet för sista gången..." återfinns längre ned i detta inlägg.

Gudsrikets och skapelsens fulländning: nya himlar och en ny jord

Enligt Jesus skall ”himmel och jord”, som vi nu känner dem, förgås.[1] Detta kommer att fullbordas med ”nya himlar och en ny jord”.[2] Den kommande tidsåldern kommer att innebära att vi lever tillsammans med Gud i en självmedveten kroppslig tillvaro utan sorger, gråt, plågor, sjukdomar och död.[3]

³¹Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? ³²Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? ³³Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. ³⁴Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. ³⁵Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? ³⁶Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. ³⁷Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ³⁸Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, ³⁹höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. 9¹Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte.[4]

Teologen James B. Torrance har i sin bok ”Worship, Community & the Triune God of Grace” en grafisk modell[5] som, i mångt och mycket, visar det jag försökt att beskriva på dessa sidor om Gemenskapen mellan Fadern och Sonen och Anden, och hur denna Gemenskap vill vår delaktighet i Gemenskapen. Du kan själv fundera över den utifrån det jag skrivit om tidigare:

Jag tror på Gud,
den allsmäktige Fader,
himlens och jordens skapare.

Jag tror på Jesus Kristus,
hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa genom den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria,
led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes,
steg ned till dödsriket,
uppstod från de döda på tredje dagen,
steg upp till himlen,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
och skall komma därifrån
för att döma levande och döda.

Jag tror på den heliga Anden,
den heliga, universella/katolska kyrkan,
de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse,
kroppens uppståndelse
och det eviga livet.
Amen.[6]

Syftet för sista gången... så att vi inte glömmer

Hör den älskade, jublande, aposteln igen:

³Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, ⁴liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. ⁵I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, ⁶för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. ⁷I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd ⁸som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. ⁹Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, ¹⁰den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. ¹¹I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, ¹²för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. ¹³I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. ¹⁴Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas. ¹⁵Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, ¹⁶upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. ¹⁷Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, ²⁰Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, ²¹över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. ²²Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, ²³som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

2¹Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. ²Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. ³Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. ⁴Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, ⁵också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. ⁶Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, ⁷för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. ⁸Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, ⁹inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. ¹⁰Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. […]

3¹⁴Därför böjer jag mina knän för Fadern, ¹⁵han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. ¹⁶Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, ¹⁷och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. ¹⁸Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet ¹⁹och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. ²⁰Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, ²¹honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.[7]

¹²Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. ¹³Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. ¹⁴Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

¹⁵Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. ¹⁶Inte heller kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. ¹⁷Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus.

¹⁸Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. ¹⁹Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad. ²⁰Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, ²¹för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.[8]

¹³Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. ¹⁴I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. ¹⁵Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. ¹⁶Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. ¹⁷Han är till före allting, och allt består genom honom. ¹⁸Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. ¹⁹Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom ²⁰och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. ²¹Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, ²²också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, ²³om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.[9]

¹¹Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. ¹²Inte så att vi på nytt vill rekommendera oss själva inför er, men ni får tillfälle att berömma er av oss, så att ni har något att svara dem som berömmer sig av yttre ting och inte av det som finns i hjärtat. ¹³Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er. ¹⁴Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. ¹⁵Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. ¹⁶Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. ¹⁷Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. ¹⁸Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. ¹⁹Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. ²⁰Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. ²¹Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

6¹Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. ²Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.[10]

¹Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, ²och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. ³Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, ⁴att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, ⁵och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. ⁶Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. ⁷Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. ⁸Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. ⁹Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. ¹⁰Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. ¹¹Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.

¹²Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? ¹³Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁴Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. ¹⁵Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. ¹⁶Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁷Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. ¹⁸Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. ¹⁹Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. ²⁰Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. ²¹Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

²²Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. ²³Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. ²⁴Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. ²⁵Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. ²⁶Som den siste fienden berövas döden all makt, ²⁷ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. ²⁸Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.[11]

---

[1] Matt 24:35; 1 Kor 7:31.

[2] Jes 65:17; 66:22; 2 Petr 3:7, 10, 12–13.

[3] 1 Kor 15:35–37; Upp 21:1–22:5.

[4] Rom 8:31–9:1.

[5] ”Den trinitariska, inkarnationsmodellen”: Torrance (1997), s. 27.                                                                        

[6] Apostoliska trosbekännelsen, den apostoliska trosbekännelsen har sina rötter i 100–200–talets Rom, där den användes som bekännelse för katekumener vid dop, och fick sin slutgiltiga latinska formulering mellan 500– och 700–talet.

[7] Ef 1:3–2:10; 3:14–21.

[8] Rom 5:12–21.

[9] Kol 1:13–23.

[10] 2 Kor 5:11–6:2.

[11] 1 Kor 15:1–28.