APPENDIX - Ef 1:13-14

3. Från Anden, 1:13–14

¹³I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. ¹⁴Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

Efter att ha beskrivit hur Guds välsignelser kommer från Fadern och Sonen från det eviga förflutna (v. 4–6), och det som från Paulus utsiktspunkt nyligen hade skett (v. 7–12) övergår Paulus sedan till att skriva om Anden och det Andens verk som sker i Kristus – det som skedde då och som fortsätter att ske idag.

a. Han har satt sitt sigill på oss, 1:13

Paulus skriver att i honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet [gr. akousantes ton logon tês alêtheias[1], ”hört budskapet det sanna/verkliga”], evangeliet om er frälsning [gr. to euangelion tês sôterias hymôn][2]. Paulus verkar här övergå till att tala om vad som skett i Jesus också för hedningarna, ”också ni”. Detta skedde efter det att de hört evangeliet om frälsningen. Jag tycker ännu en gång att detta bekräftar vad jag skrivit om tidigare; att frälsningen är en reell Verklighet som både judar och hedningar, dvs. alla, ställs inför som ett fullbordat faktum. Detta gör att Paulus sedan går vidare med att beskriva vad som skiljer de som får höra men inte tror och de som får höra och gensvarar i tro: ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro [gr. pisteusantes[3], ”har trott”], tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill [gr. esfragisthête tô pneumati tês epangelia tês hagiô][4]. Det som skiljer den icketroende från de troende är således inte att Gud genom Jesu Kristi verk inte har utfört sitt frälsningsverk för dem. Det som skiljer de troende från de otroende är att de förra har ”tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill”, vilket de senare inte har gjort ännu. Detta mottagande av Andens sigill sker ”i Honom”, dvs. i Jesus, då man hör evangeliet och tror det sanna budskapet om Jesus och Hans frälsningsverk. Detta sigill talar om en fast trygghet, ett slags ”äkthetsintyg” och ”märkning” av ägarens egendom.[5] Gud är således den som fäster sigillet, detta sker i Kristus och Anden är sigillet. Denne Ande är utlovad av Jesus själv.[6]

b. Han har gett oss handpenningen på arvet, 1:14

Paulus går vidare och skriver att Anden är en handpenning på vårt arv [gr. ho estin arrabôn tês epangellias hêmôn[7], ”vilken är handpenning/garanti för arvet vårt”]. Denna ”handpenning”[8] är alltså garanten för att det arv som väntar kommer att bli vårt[9], och den är en försmak av det som skall komma. ”Handpenningen” är garanten för att hans eget folk skall förlossas [gr. eis apolytrôsin tês peripoiêseôs[10], ”till/till dess befrielse/förlossning (av) ägodelarna”[11]]. Jag tror att Paulus här syftar till att beskriva att ”handpenningen” garanterar att Gud kommer att slutgiltigt befria/förlossa det Han är den rättmätige ägaren till, dvs. oss. Och ännu en gång skriver Paulus att det yttersta syftet med detta är för att hans härlighet skall prisas.

---

[1] ἀκούσαντες τὸν λόγον τη̂ς ἀληθείας. Jfr Ef 2:8–9; Rom 10:13–15; Kol 1:5; 2 Tim 2:15; Jak 1:18.

[2] τὸ εὐαγγέλιον τη̂ς σωτηρίας ὑμω̂ν. Se 1 Kor 15:1–28 för att se vad budskapet, detta evangelium om frälsning, innehåller: ”Kristus dog för våra synder” (v. 3), ”Han blev begravd”, ”uppstod på den tredje dagen”, ”och Han visade sig” (v. 5–8) ”allt detta ”enligt Skrifterna”, därefter följer en beskrivning av vad detta innebär.

[3] πιστεύσαντες.

[4] ἐσφραγίσθητε τῳ̂ πνεύματι τη̂ς ἐπαγγελίας τῳ̂ ἁγίῳ. Paulus för i sitt brev även en argumentation omkring ”vi”, dvs. judarna och ”ni” hedningarna. Han visar i kapitel 2:11–3:12 att den skiljemur som skilt dem från varandra blivit nedbruten i Kristus, och att de nu är ”en människa” (v. 2:15), de är ”i en och samme Ande” (2:18), de ”tillhör Guds familj” (2:19), de är ”ett heligt tempel i Herren” (2:21), de är en ”Guds boning genom Anden” (2:22), de ”tillhör samma kropp” (3:6). Tyvärr tillåter inte utrymmet att jag i denna bok går djupare in i denna fråga.

[5] Se t.ex. hur ordet används i Matt 27:66; Joh 3:33; 6:27; 2 Kor 1:21–22; Ef 4:30; Upp 7:2; 9:4.

[6] Luk 24:49; Joh 14:16; 15:26; 1:13; Apg 1:5. Se även Rom 8:9; 1 Kor 6:19–20.

[7] ὅ ἐστιν ἀρραβὼν τη̂ς κληρονομίας ἡμω̂ν.

[8] ἀρραβὼν. Detta ord används i NT endast här och i 2 Kor 1:22; 5:5.

[9] Jag tror att detta har en parallell med det Paulus skriver i Rom 8:18–23, där Anden givits som ”förstlingsfrukt” i väntan på det som skall komma. Jfr även 1 Joh 3:1–3.

[10] εἰς ἀπολύτρωσιν τη̂ς περιποιήσεως.

[11] Ordet ”ägodel”, peripoiêsis, används även i 1 Tess 5:9; 2 Tess 2:14; Hebr 10:39; 1 Petr 2:9.