APPENDIX - EF 1:15-23

Bön om vishet och uppenbarelse, 1:15–23

 

Paulus ber, 1:15–23

 

¹⁵Sedan jag hört om er tro i Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, ¹⁶upphör jag inte att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. ¹⁷Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. ¹⁸Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, ¹⁹och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. ¹⁸Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, ¹⁹och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. ²⁰Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, ²¹över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. ²²Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, ²³som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

 

På grund av det goda Paulus fått höra om dem han skriver till övergår han till att tacka Gud för dem. Han har hört att de lever rätt ”vertikalt” då de lever i tro i Herren Jesus och rätt ”horisontellt” då de lever i kärlek till alla de heliga. Han vill nu be vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, att de skall se och förstå allt det han skrivit till dem om.[1] Hela avsnittet 1:15–23 är en enda lång mening i grundtexten.

 

För att vi skall känna Gud rätt, 1:17b

Paulus ber att Gud skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande [gr. dôê hymin pneuma sofias kai apokalypseôs[2], ”må ge till er ande vishetens och uppenbarelsens”]. Denna del går att tolka på två sätt; antingen som Folkbibeln valt att göra genom att översätta pneuma, ”ande”, med stort ”A”, vilket då skulle innebära att de får ”vishetens och uppenbarelsens Ande”. Det är även möjligt att översätta ordet pneuma med litet ”a”, vilket då snarare syftar till att deras ande skall bli vis och ta emot uppenbarelse.[3] Oavsett hur det är med detta så är syftet med detta givande så att ni får en rätt kunskap [gr. epignôsei[4], ett sammansatt ord bestående av epi, ”fullare/större” och gnôsis, ”kunskap”] om honom. Denna kunskap omfattar inte endast faktakunskaper, utan beskriver ett intimt kännande av Honom.[5]

 

För att vi skall känna Guds kallelse, 1:18ab

Paulus fortsätter att skriva att jag ber att era hjärtan[6] skall upplysas [gr. pefôtismenous tous ofthalmous tês kardias (hymôn)[7], ”(har blivit) upplysta hjärtats ögon (era)”]. I Folkbibelns översättning låter det som om Paulus nu ber en andra bön, men grundtexten har inte med orden ”jag ber”, utan det hänger samman med ”rätt kunskap om Honom”. Betydelsen blir då snarare att de har ”rätt kunskap om Honom” eftersom deras hjärtan har blivit upplysta (ordet är skrivet i perfektum i grekiskan, dvs. det är någonting som är fullbordat). Detta har skett så att ni förstår [gr. eis to eidenai hymas[8], ”för att ni skall se/förstå] vilket hopp [gr. hê elpis[9], ”hoppet” (med bestämd artikel)] han har kallat [gr. tês klêseôs, ”kallelsens”, (ännu en gång med bestämd artikel)] er till. Denna fras skulle då kunna översättas med ”för att ni skall se/förstå Hans kallelsens[10] hopp[11] till er”. Paulus har nu gett den första av tre saker som han vill att de (och vi) skall se/förstå; nämligen ”kallelsens hopp”, vilket är något som de redan har: ”hoppet”, på grund av den kallelse som redan givits. Han går sedan vidare med det andra och det tredje som han vill att de skall se: arvet (v. 18c) och Guds makt och kraft (v. 19–23).

 

För att vi skall känna Guds härliga arv, 1:18c

Det andra som Paulus vill att de skall se/förstå har att göra med framtiden. Han vill att de skall se/förstå hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga [gr. tis ho ploutos tês doxês tês klêronomias autou en tois hagiois[12],”vilken/vad (som är) hans arvs härlighetens rikedomen i de heliga”]. Här syftar Paulus uppenbarligen på att ”de heliga”, de som är avskilda, är Guds arv.

 

 

 

För att vi skall känna Guds makt och kraft, 1:19–23

Inte nog med att Paulus berättar om att vi är ett arv för Gud. Han vill nu berätta för dem (och oss) om det tredje som han vill att vi skall se/förstå; hur oerhört stor hans makt är [gr. ti to hyperballon megethos tês dynameôs autou][13]. Paulus staplar här ord på varandra för att beskriva hur överflödande stor Guds makt är. Det grekiska ord som han använder för makt är dynameôs, som snarare betyder kraft. Ordet ”makt” [gr. exousia] använder Paulus längre fram (v. 21). Denna kraft är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam [gr. eis hêmas tous pisteontas kata tên energeian tou kratous tês ischyos autou[14], ”i/för oss troende enligt verkandets styrkans hos styrkans/förmågans hans”]. Dessa tre ord som Paulus använder för att beskriva Guds ”makt/kraft” exemplifierar han på tre olika områden där denna kraft verkade i Kristus. Först: Med denna kraft (dessa tre ord finns inte med i grundtexten) verkade [gr. energêsen][15] han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda. Denna kraft som uppväckte Jesus[16], är alltså även verksam i de troende.[17] Gud uppväckte Kristus och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Då Jesus upphöjdes till Faderns högra sida underordnades allt under Honom, då, nu och för alltid.[18] För det andra ville Paulus att hans läsare skulle veta att: Allt lade han under hans fötter. Här citerar Paulus från Ps 8:7. Det ord Paulus använde för ”under” är grekiskans hypetaxen[19]. Denna term har en militär betydelse som innebär att ”arrangera trupperna under en och samme ledande befälhavare”, och en mer vardaglig betydelse av ”frivilligt underordnande, samarbete och ansvarstagande”.  Jag tror att huvudpoängen för Paulus är att peka på att den förste Adam, han som skulle regera över det skapade, förlorade detta herravälde genom fallet. Men Jesus, som vägrade att leva ”böjt”[20], regerar över allt, och detta visade sig redan under Hans vandring här på jorden som inkarnerad i t.ex. helanden av sjuka, utdrivandet av demoner och Hans naturunder. Och för det tredje: allt lades under Jesu fötter och honom som är huvud [gr. kefalên][21] över allting gav han åt församlingen [gr. ekklêsia][22]. Hela skapelsen är sammanfattad och förd in under ett huvud (se v. 10). Detta kommer att slutgiltigt fullbordas i framtiden.[23] Nu är detta realiserat i församlingen som är hans kropp [gr. sôma][24]. Denna kropp är alla de troende över hela jorden och den är fullheten av honom som uppfyller allt i alla [gr. to plêrôma tou ta panta en pasin plêroumenou][25]. Denna del av versen är svåröversatt. Verbet ”uppfyller” kan dels förstås som passivt, dvs. att Kristus som är församlingens huvud fylls av församlingen, vilket skulle betyda att då församlingen växer uppfylls Kristus. Men troligtvis är det bättre att förstå verbet ”uppfyller” som medium diates så att Kristus, som församlingens huvud, fyller församlingen med ”allt”.[26]

I och med detta avslutar Paulus sin första bön för läsarna/åhörarna. Han har först visat att Gud är den som har gett alla välsignelser (1:3–14), sedan har han bett att deras ”hjärtans ögon” skall upplysas så att de får en rätt kunskap om Gud och en intim relation med Honom (v. 17–18a). Detta upplysande behövs för att de skall kunna se/förstå tre saker: att den frälsningskallelse som har gått ut skapar hopp (v. 18b), att Gud i framtiden har ett ”arv” i de troende (v. 18c), och att Guds makt/kraft är tillgänglig nu för de troende. Denna makt/kraft har i det förgångna manifesterat sig i Jesu Kristi uppståndelse och upphöjelse, denna makt/kraft kommer att manifesteras i Kristi överordnande över skapelsen, och denna makt/kraft manifesterar sig nu genom att Kristus är huvudet för sin kropp, församlingen.

---

[1] För fler sådana böner, se Ef 3:14–21; Fil 1:9–11; Kol 1:9–12.

[2] δώῃ ὑμι̂ν πνευ̂μα σοφίας καὶ ἀποκαλύψεως. Jfr Kol 2:2–3.

[3] Se Andens verk i Jes 11:2; Joh 14:15–17, 25–26; 16:7–15; 1 Kor 2:9–16.

[4] ἐπιγνώσει.

[5] Ordet gnôsis används t.ex. i Septuaginta 1 Mos 4:1 då ”Mannen kände [gr. egnô] sin hustru Eva, och hon blev havande…”, och i Matt 1:25 där Josef inte ”rörde” [gr. eginôsken] Maria innan hon fött Jesus.

[6] ”Hjärtan” har i Bibeltexterna oftast betydelsen av ”vårt personlighetscentrum”.

[7] πεφωτισμένους τοὺς ὀφθαλμοὺς τη̂ς καρδίας [ὑμω̂ν].

[8] εἰς τὸ εἰδέναι ὑμα̂ς.

[9] ἡ ἐλπὶς.

[10] Jfr Rom 1:6; 8:30; Ef 4:1, 4; 2 Tim 1:9; 1 Petr 2:9; 5:10.

[11] Jfr Rom 8:23–24; Ef 4:4; Kol 1:5; 1 Tess 1:3; 1 Petr 1:3; 3:15.

[12] τίς ὁ πλου̂τος τη̂ς δόξης τη̂ς κληρονομίας αὐτου̂ ἐν τοι̂ς ἁγίοι ς. Detta är vad Jesus ber om i Johannesevangeliet kapitel 17. Se även Kol 3:4; 2 Tess 1:10.

[13] τί τὸ ὑπερβάλλον μέγεθος τη̂ς δυνάμεως αὐτου̂.

[14] εἰς ἡμα̂ς τοὺς πιστεύοντας κατὰ τὴν ἐνέργειαν του̂ κράτους τη̂ς ἰσχύος αὐτου̂.

[15] ἐνήργησεν.

[16] Detta har en referens i Ps 110:1. Jfr Rom 8:34; Ef 2:6; Kol 3:1; Hebr 1:3; 8:1; 12:2; 1 Petr 3:22.

[17] Jfr Fil 3:10; Kol 1:11.

[18] Jfr 1 Kor 15:22–28; Hebr 2:5–9; 10:12–13.

[19] ὑπέταξεν. Ordet är detsamma i Septuaginta.

[20] Som jag skrivit tidigare är detta en term ifrån C.S. Lewis ”Rymdtriologi”.

[21] κεφαλὴν.

[22] ἐκκλησίᾳ. Jesus kallas för församlingens huvud även i Ef 4:15; 5:23; Kol 1:18.

[23] 1 Kor 15:27; Hebr 2:6–8.

[24] τὸ σω̂μα. Att församlingen är Jesu kropp skriver Paulus även i Ef 4:4, 15–16; Kol 1:18.

[25] τὸ πλήρωμα του̂ τὰ πάντα ἐν πα̂σιν πληρουμένου. Jfr Kol 2:9–10; 3:11.

[26] Jfr även Jer 23:24; Ef 4:10.