OK, so what? Avsnitt II

Här följer nästa avsnitt - det första finns här:

Har du tänkt på hur underligt mötet på stranden mellan Jesus och Petrus är efter det att Jesus dött och sedan uppstått. Trots att Jesus kunde förhindrat att Petrus förnekade Honom; ”du Petrus, nu går du hem till Kapernaum och lägger dig under sängen med en kudde över huvudet och går inte ut förrän på söndag, då ses vi igen!” Jesus visste ju att Petrus skulle förneka Honom, och ändå tillät Han det ske. Jesus hade inga illusioner om Petrus, och Han hade redan med Petrus förnekelse i beräkningen. Petrus däremot hade illusioner om sig själv och sin egen styrka: han menade att han minsann inte skulle förneka Jesus. Men det är precis vad han gör och illusionen av honom själv försvinner som en dimma då solen går upp och tuppen gal.

Då Jesus och Petrus några dagar senare ses på en strand så kunde ju den uppståndne Jesus ha klämt åt Petrus riktigt ordentligt. Men i stället möter Han honom där Petrus befinner sig och söker hans kärlek: ”Älskar du mig, Petrus?” Tre gånger frågar Jesus samma sak. Petrus misslyckande ledde honom djupare in i kärleken, ja Jesu kärlek förvandlade Petrus. Petrus mötte nåd utöver nåd.[1] Hör du hur detta har återklangen av Guds fråga till Adam och Eva: ”Var är du?” Vad är detta för en Gud som längtar efter att bli älskad? Jag känner inte till någon enda ”gud” i någon enda religion som frågar sina ”underordnade” om de älskar honom. De använder vanligtvis andra medel och är inte intresserade av att bli älskade, utan endast att de underordnade lyder och i allt gör så som ”gud” säger.

Vi behöver tro och leva i det som är sant i Jesus och i Hans fullbordade verk – allt är i Honom. Tror vi på Jesu Gud och Fader och vad de gjort eller är vi förblindade? ”Tron är som ögat – det skapar inte det som ses, utan det ser det som finns där.”[2] Vi är i Jesus och vi behöver tro och lita på det Fadern och Sonen och Anden gjorde med, i och för oss i Jesus – det som var Guds eviga syfte: vår adoption i Jesus, vårt upptagande i Gemenskapen, vårt barnaskap, vårt sanna Hem. I Jesus är vi försonade, accepterade, inkluderade, vi tillhör Honom, vi är älskade i den Älskade, vi är frälsta, renade, födda på nytt. Detta är sanningen i Jesus, sanningen om Gud och sanningen om oss – det är vår verkliga identitet.[3]

Kort sagt: vi har alla en tro. Antingen tror vi att det som skett i Jesus är verkligt eller också tror vi det inte. Så problemet ligger inte i om vi tror, utan vad (eller snarare vem) det är vi tror.[4] Aposteln Paulus beskriver vad som skiljer den som tror på Jesus Kristus från den som inte tror. De troende ”har Anden” medan de icketroende inte har det.[5] De troende är Andens folk som fått liv genom den livgivande Anden,[6] de vandrar i Anden och leds av Anden.[7]

---

[1] Luk 22:31–34; Joh 13:36–38; 18:15–18, 25–27; 21:15–17.

[2] Jag tror att detta är ett citat av Martin Luther, men jag kan inte minnas var jag läst eller hört det.

[3] Rom 7:24–8:39; 2 Kor 5:16–17.

[4] 2 Tim 1:9.

[5] Rom 5:5; 8:9; 15–16; 1 Kor 2:6–16; 6:11, 17; 12:3; 2 Kor 1:21–22, 11:4; Ef 1:13–14; 4:30; 2 Tess 2:13; Tit 3:4–7.

[6] 2 Kor 3:3, 6; Gal 5:25.

[7] 2 Kor 12:18; Gal 5:13–6:10; Ef 4:1–3; Kol 1:9–11.