Del IV: Uppenbarelse och utbildning

IV. UPPENBARELSE OCH UTBILDNING – objektivt–universellt till subjektivt–personligt

Vad du kommer att möta i detta kapitel: Det som har skett i och genom Jesu inkarnation har skett en gång och för alla. Detta är Verkligheten.

Och eftersom Gud kallar oss till att leva i denna Verklighet, denna Gemenskap, av fri vilja och kärlek önskar Han att vi skall se det som skett i Jesus Kristus för vår skull. Detta uppenbarande av Verkligheten är Andens verk.

I detta verk är de som tror aktivt delaktiga genom att uppmana dem som ännu inte ser detta till omvändelse och tro. Den plan och det syfte som Gud hade innan världens grund var lagd kommer att få sin fullbordan.

Och vad betyder nu allt detta? Det betyder mer än något annat i hela världen. Hela dansen eller dramat eller mönstret i detta trepersonliga liv [Treenigheten] måste utspelas hos var och en av oss. Eller – för att uttrycka det omvänt – var och en av oss måste ingå i mönstret, finna sin rätta plats i dansen. Det finns ingen annan väg till den lycka, till vilken Gud skapat oss.[1]

H

ela mänskligheten är inkluderad (adopterad) i Kristus genom Guds suveräna handlande och utkorelse. Detta skedde i Jesus utan min ”delaktighet” i tro, utan mitt godkännande och utan mina gärningar. Det skedde av nåd. Det är fullbordat. Detta är Evangelium; de goda nyheterna om vad som faktiskt har skett, om vad som sker och vad som skall ske. Då Jesus levde, döptes, dog, begravdes, uppstod och upphöjdes, skedde detsamma med oss.[2] Vi uppmanas nu av Anden (inklusive Guds/Andens manande genom dem som redan accepterat sin inklusion i Jesus och genom de av Anden inspirerade Skrifterna som pekar på Guds Ord, Jesus Kristus) att fritt acceptera och tro på Guds kärlek uppenbarad i Jesus,[3] och utifrån detta personligen erfara, aktivt delta och leva i denna Verklighet. Verkligheten är Jesus. Verkligheten är Evangeliet, de Goda Nyheterna om vad Gud har gjort i Kristus.

Det är detta vi alla ställs inför och det är detta vi berättar för dem som ännu inte hört eller sett det. Evangelium innebär ett ”nej” från Guds sida till vår synd, vårt fall och vår självrättfärdighet. Genom Jesu verk ställs vi inför Hans Rättfärdighet och ser därmed att vi är ”underkända”. Guds ”nej” stänger alla våra flyktvägar och visar på den Ende, Han som är Vägen och Sanningen och Livet. Vi erbjuds att säga ”ja” till Guds ”Ja” i Jesus Kristus, att gensvara till detta Evangelium. Om vi väljer att säga ”nej” kommer detta inte att förändra Hans ”Ja”.[4] Han har redan bestämt sig för att Han vill ha dig och mig. Frågan vi ställs inför nu är: ”Vill jag ha Honom?” Det är Jesus som vädjar till oss: ”Tro på Gud och tro på mig”. Det är denne Sons Ande som ropar ”Abba! Fader!” i våra hjärtan.[5]

Den helige Ande, barnaskapets Ande, sanningens Ande är utgjuten över världen. Han vill undervisa oss, upplysa oss, vittna om sanningen om Jesus och sanningen om oss själva. Och Han pekar på Jesus, Han bryter igenom vårt mörker och hjälper oss att se vilka vi verkligen är i Jesus och vilka gåvor vi fått i Honom. Vi behöver Anden för att se och rätt förstå och känna Fadern, vi behöver Anden för att se Evangelium om Guds rike.[6] Evangeliet och Anden konfronterar vår verklighet med Verkligheten själv, och vi har på grund av Faderns och Sonens och Andens verk möjlighet att gensvara till detta och leva i efterföljelsen till Jesus, som barn till Fadern och uppfyllda av Anden.

---

[1] Lewis (1989), s. 141.

[2] Kol 2:11–13, 20; 2 Kor 5:14, 19–21; Rom 16:25–27; Gal 2:19–20; Ef 2:5–6; 4:9–10; Fil 3:9–10; Hebr 2:5–18; 1 Petr 1:3.

[3] Rom 10:14; 2 Kor 5:18–21; Kol 1:15–23; Joh 1:12–13; 3:16–19; 1 Kor 2:6–16; Ef 1:13; 2:2; 1 Tess 2:13; 2 Tess 2:13–14; 1 Tim 2:4.

[4] 1 Kor 1:9; 2 Kor 1:18–22; 1 Tess 5:24; 2 Tim 2:11–13; Hebr 10:23.

[5] Joh 14:1; Rom 8:15–16; Gal 4:6.

[6] Matt 3:15–17; Joh 3:3–8; 14:16–20, 26; 15:26; 16:5–15; Apg 2:16–21; Rom 5:1–5; 8:1–16; 15:13; 1 Kor 2:10–11, 13; 6:11; Ef 1:17–19; 3:5, 14–21; Gal 4:1–6; 2 Tess 2:13.